Söndagarna Med Stina Wollter

"Jag var på ett tufft boxpass en gång. När jag inte hade något kvar att ge sa min träningspartner att jag skulle tänka på någon jag var arg på. Jag fick oanade krafter och efteråt kände jag mig snäll och mjuk som en kattunge." Stina Wollter Söndagens gäst Bodil Frick har alltid varit sportintresserad och höll som ung på med olika bollsporter. När hon hade en sexmånadersbebis upptäckte hon thaiboxningen och fann en sport där hela människan får vara med, i hennes värld. Sedan dess har hon tagit flera medaljer och titlar och säger själv att hon är en riktig vinnarskalle. Hon filtrerar allt hon gör och hör genom hjärtat, det där hjärtat som det finns hål i sedan barnsben. Bodils verklighet med en ensamstående mamma i Indiens slumkvarter byttes plötsligt ut mot en vardag i Värmland och sedan "möjligheternas stad" Uppsala. Den dagen Bodil själv blev mamma - den viktigaste av alla hennes titlar - förstod hon att det beslut hennes indiska mamma en gång tog var en kärlekshandling, om än med för Bodil smärtsamma resul

"Det enkla livet. Det nära livet. Jag vill höra och tro att det är möjligt. Jag vill inte tro att tillvaron måste vara som i ett flipperspel. Där jag är kulan." Stina Wollter Söndagens gäst Thommy Vähäsalo beskriver sig själv som en helt vanlig tvåbarnsfar, som är fiskodlare. Han har alltid varit obrydd kring vad andra tycker och tänker om honom vare sig han uppenbarar sig i ordinära kläder eller en vikingatunika. När han var nio år satt han på en brygga i hällregnet och fick en bild av att det var guden Tor som kom i skogsgläntan i form av en energi och sen dess har det varit så. Men på ett för honom vardagligt sätt, utan pekpinnar och dömanden. Asatron är Thommys religion, vikingagrejen en hobby. Ibland gifter dom sig med varandra, ibland inte. Han träffade sin fru som ung och de byggde sitt första hus med egna händer. Thommy har ett nära och självklart förhållande till djur och natur, utan något som helst behov av att överanalysera livet. För då försvinner magin. Vissa saker förstår ändå inte vi människo

"Den som våldtog mig var någon jag känt i tre år. Jag var 17 år. Det dröjde lång, lång tid innan jag bearbetade den händelsen." Stina Wollter Söndagens gäst Matilda Dedorson har varit den där tysta, som gömmer sig lite och som man knappt lägger märke till. En fruktansvärd händelse, en våldtäkt en kväll när hon bara skulle ut och ha kul, har rubbat hela hennes existens. Redan före det hade Matilda i perioder lidit av psykisk ohälsa men denna händelse bär hon med sig, vare sig hon vill det eller inte.  Hon, en nybliven 18-åring från Värmlands skogar som älskar musiken och får tröst av toner, gör numera sin egen röst hörd. För det får vara nog nu. Hon tar inte längre nån skit. Hon säger som det är, delar med sig i sociala medier och erkänner att livet inte alltid är så muntert. Så trots att förundersökningen om våldtäkten blev nerlagd har hon vunnit ändå på nåt vis, för hon har blivit lyssnad på och fått hjälp.  Och nu vågar Matilda smaka på tanken att det ser ljust ut när hon blickar framåt, mot tiden efter g

"Vad är sant för mig egentligen? Jag tänker att det handlar mer om att göra och vara än att tala. Att hitta sanningar som håller för olika prövningar är som att få vänner. Äkta vänner." Stina Wollter Söndagens gäst Johanna Salama är inte den typen av person som ångrar sig. Hur det än går - och det har gått både upp och ner i hennes liv - har hon en tillit till att det blir precis som det ska och att hon bara blir rikare på erfarenheter. Hon har alltid varit säker på att hon är här på jorden för att göra skillnad. Idag, som social entreprenör, skapar Johanna förändring i både unga och vuxnas liv. Detta gör hon både genom att ta fram metoder, böcker, hålla kurser och föreläsningar, driva projekt och inspirera på flera plan. Hon lever sin sanning och hjälper andra att våga leva deras sanningar. Och hela tiden har hon kontakt med och vågar visa sin sårbarhet. Just nu renoverar Johanna ett 1800-talstorp och trots alla motgångar, oro och stress så vet Johanna att huset är den plats på jorden där hennes själ l

"Ibland gör det mig mörkrädd; hur hårt och skoningslöst det döms och kategoriseras baserat på yta. Vi vet ju inget om någon annans kropps historia. Är det så svårt att mötas med öppet sinne och respekt?" Stina Wollter Söndagens gäst Yona Kimhi beskriver sig själv som en kreativ person med starka känslor och åsikter. Yona har också sjukdomen PCOS, som bl.a. rubbar hormonbalansen. För Yona har PCOS varit en del till varför Yona tycker att definitioner som man och kvinna är otillräckliga för att beskriva dens könstillhörighet. Yona själv är nöjd med att kallas den eller hen.  Inom sig själv har Yona inga problem det är i kontakt med omvärlden, t.ex. i form av sjukvården, som det blir problematiskt. Oftast är det lättare som förskollärare, i mötet med barnen, än i mötet med andra vuxna.  Och det skulle vara väldigt skönt om omgivningen slutade tycka så mycket, som att Yona borde bli smalare (personer med PCOS går lätt upp i vikt), eller borde säga ja till hormonbehandlingar, eller att ta bort behåringen

"Jag blir upplivad av människor som byter inriktning flera gånger under sitt liv. Tänk om det fanns utrymme för mera sådant?! Och tänk om fler män ville granska mansnormerna i sömmarna!" Stina Wollter Söndagens gäst Affe Wikström passar in i många sammanhang men samtidigt nästan ingenstans. Det kan ha att göra med att han är arbetargrabben som klev in i kulturvärlden och det senaste året genom dans som utmanar bilden och berättelsen av vad det innebär att vara man. Han ser inte ut som dansare gör och kan ju inte böja sig sådär som koreografen, men har alltid längtat efter att få röra sig fritt. Så finns det ett antal vändpunkter som har varit avgörande i Affes liv. Som 29-åring levde han ett typiskt bruksortsliv; han gick till jobbet som signalarbetare, körde rally på helgerna och funderade inte så mycket på den machokultur som han var en självklar del av. I en rallytävling skadade han sig och förlorade två fingrar och då började han ifrågasätta allt. Livet tog en ny vändning när Affe blev nyfiken på vad det

"Jag önskar av hela mitt hjärta att mitt möte med Dagny skall inspirera fler att tala med varandra över generationsgränserna - de är ju inte gränser alls - utan dörrar! Öppna! Stig in!" Stina Wollter Lite känd har hon nog blivit, Dagny Carlsson som 105 år gammal kallas "världens äldsta bloggare". Från sitt hem i Solna där hon har bott i 60 år gör Stina och Dagny en tidsresa som spänner över två världskrig, en kvinnosyn i förändring, toscakakor, arbete, bostäder, kärlek och drömmar. Två kvinnor i ett samtal om längtan, valmöjligheter, bristen på kramar, äktenskap, åldrande och om livet som det blev och är. Dagny tycker minsann inte att det var bättre förr utan omfamnar utveckling och tekniska framsteg förutom på en enda punkt; att folk tog hand om varandra bättre när hon var ung. Det var den tidens skyddsnät helt enkelt. Hör Stina och Dagnys möte kl 22-23. Du som lyssnar, vilka tidsresor vill du berätta om? Vad tycker du var bättre förr? Hur ser dagens skyddsnät ut? Hur fungerar dom egentligen? Du som är u

Det finns så mycket individuell frihet som jag självklart bara kan ta för mig av. Jag behöver förstå hur det är att ha växt upp utan den självklarheten. Stina Wollter Charbel Gabro anser att det är livsavgörande för varje människa med sammanhang, vilket han som integrationist kämpar för; att vara inkluderande och hjälpa andra till sina sammanhang. Charbel är uppvuxen i en kollektiv kultur där jagets vilja är underordnad vilket krockar med det individualistiska samhället. Vad händer när jaget vill något annat än gruppen det tillhör? Han kom fyra år gammal till Sverige från Syrien, levde i sina unga år destruktivt och utan drömmar och mål. Vändpunkten kom när Charbel var 22 år gammal och idag är han den förebild han själv hade velat möta. Och, har han insett, allt han gör gör han för att reparera sitt inre barn. Charbel tror på människan inneboende godhet, men vi behöver alla våga visa oss goda för att få godhet tillbaka. Hör Stina och Charbels samtal kl 22-23 på söndag i Sveriges Radio P4. Du som lyssnar, va

"Så tog jag språnget mot det okända, dagen var inne då jag inte (längre) hade något val; jag var rädd men jag tog sats, redo att falla...men märkte att marken var där, precis under fötterna." Stina W I flera decennier har söndagens gäst väntat på och längtat efter det hon nu står inför; en resa helt och hållet för sin egen skull. I höst bär det av till Indien och med öppen hemresa. Det är nu hon tar steget - med vuxna barn, en förstående partner och möjlighet att ta tjänstledigt. Den hon hoppas möta är sig själv. Andra sidor av sig själv. En större närhet. En kontakt inåt. Och kanske hittar hon ett och annat svar. För hon gillar förändringar och utmaningar, söndagens gäst Benitha Nyström, som upptäckte yogan av en slump när hon hade en riktig dålig rygg efter många år i förskolans värld. Det är som att hon tycker att hon är skyldig att ge sig själv den här tiden som resan innebär. Hör Stina och Benithas möte söndag 27 augusti kl 22-23.  Då kan du också ringa in igen och dela med dig av dina erfarenheter.  Nä

"Hon som en gång osjälvisk hjälpte mig på en resa, sa då vi skildes åt: - Gör något gott och tänk på mig- så går det hela runt. Det bär jag med mig fortfarande efter 30 år". / Stina Wollter Nyss hemkommen från ett fem månader långt äventyr, stannar Magnus Petersson till i Uppsala för att berätta om sin motorcykelresa som sträcker sig över tre världsdelar. Han började med att korsa Australien, åkte båt till Indonesien och har sen tagit sig på hjul (och båt och någon enstaka flygresa) ända till Sverige. Sina egna fördomar till trots har han var han än kommit utanför Europa mött värme och vänlighet, generositet och nyfikenhet. Den här öppenheten och generositeten förväntar sig nu Magnus att han själv ska visa sina medmänniskor. Han, som tycker att det krävs en introvert personlighet för att klara en sån här resa. Detta eftersom den ständige reskamraten och följeslagare än du själv. Men visst är det en fördel om man uppskattar korta och långa människomöten längs vägen. Hör Stina och Magnus samtal på sönda

"Jag minns den hisnande känslan; hjälp, nu är det jag som bestämmer. Vägarna slingrade sig framför mina fötter, hur skulle jag gå? Vad väntade runt hörnet? Vilken tur att jag inte visste." /Stina Vad drivs man av i sina beslut då man ska forma sitt liv alldeles själv för första gången? Hur dramatiskt är det egentligen? Den här söndagen hör du Stinas samtal kl 22-23 med två unga personer. Matilda Andersson tar studenten nu och det är både härligt och lite otryggt, men mest härligt ska det bli att få bestämma själv hur livet ska se ut. Och så Aimal Amiri som går ut tvåan på gymnasiet och för vilken det är självklart att jobba i sommar. Två unga människor, som i samhällets ögon betraktas som vuxna, hur ser dom på skolan, framtiden och livet? Vad vågar de hoppas på vad gäller sin egen framtid? Vad tycker de är viktigt? Vad bär de med sig i sina unga bagage? Sommarlovet knackar på dörren och många känner frihetens vindar locka och andra upplever snarare vilsenhet och press. Det är ändå ett slags avslut -

"Idag vill jag höra min mamma berätta historier om när jag var liten. Men hon minns inte längre. Det känns tomt. Hennes moderskap är det nu jag som upprätthåller. Jag hedrar henne genom att minnas." Så formulerar sig Stina Wollter kring sin egen mamma, hur formulerar du dig?  Söndagens sändning tillägnas moderskapet du kan lyfta det som är svårt och tungt och det som är fjäderlätt och roligt. Vad tycker du har förändrats för mödrar över tid? Hur skiljer sig ditt moderskap från din mammas? Vad har du velat bryta med och vad har du velat ta med dig? En vaggvisa, rutiner, ett sätt att sätta gränser eller visa kärlek? Vill du berätta om en fantastisk mammarelation? Vad är det som gör den till det? Vem vill du uppmärksamma och varför? Vad tycker du hyllas för lite när det gäller moderskap? Eller vill du prata om att vara förälder? Om på vilket sätt det har blivit precis som du har föreställt dig och på vilka sätt du var oförberedd? Hör av dig redan nu med dina mammahistorier till sondagsstina@sverigesradio.se

Idag läser jag Kent Anderssons dikt Sången om blindheten, som slutar: men värre än att inte se är detta att inte bli sedd. Låt oss tända ljus och få syn på varandra. / Stina Wollter Den tredje söndagen i maj varje år tänder vi ljus och minns dem som har gått bort i sjukdomen aids.  I Sverige har mer än 2000 personer dött i aids sedan början av 1980-talet. Vi lovar att återkomma till ämnet då det inte blev någon sändning men lyssna gärna på Caj-Åke som berättar om sin syster som gick bort i aids. Och om hur hennes sjukdom förändrade honom. Bara att ladda ner samtalet här på hemsidan!

Vill du fråga Stina något? Eller berätta något? Vill du bolla något med Stina och alla som lyssnar? På söndag har du chansen att prata med Stina om det som ligger dig varmt om hjärtat. För den här kvällen öppnar vi upp för telefonsamtal och inpass från dig som lyssnar. Tänk och känn högt i Stinas sällskap! Stina pratar gärna om kroppen och själen och livet i största allmänhet och relationer i synnerhet - och kanske mest av allt det DU tycker om att prata om.  Passa på att maila din fråga eller historia till sondagsstina@sverigesradio.se eller ring nummer 018 - 17 40 20 redan från kl 22 på söndag för att prata med Stina. Programmet börjar efter Radiosporten och ca 22.45.

"När sorgen drabbade mig som hårdast var det som om något smugit in i mitt liv och möblerat om allt; jag rörde mig men snubblade, stötte i och gick vilse. Länge." Stina Wollter För två år sedan hade söndagens gäst Vanessa Stavenow massor av energi, var nygift och mitt i en husrenovering. Så förändrades livet i ett slag och sedan dess är det sig inte likt. Hennes man gick hastigt bort och där stod Vanessa med ofärdiga husväggar och spruckna drömmar. Vanessa reste till andra sidan jordklotet, jobbade som volontär och blev uppfylld av att få hjälpa andra. Men det är hennes tro som har burit henne genom sorgen och tack vare den har hon en helt annan grund att stå på än före förlusten. Hon tror att alla människor har en port i sitt hjärta och hennes stod plötsligt på vid gavel. Nu har Vanessa träffat en ny kärlek, något hon aldrig mer trodde att hon skulle få uppleva. Hör Stina och Vanessas samtal om tro, förlust, hopp och kärlek på söndag kl 22-23. Du som lyssnar, vad betyder din tro för dig? Hur har d

"Utan sammanhang blir jag vilsen och liksom flygig. Det kan räcka med en blick som säger: "Du hör hemma här". Och jag landar." Stina Wollter Söndagens gäst Fredrik Kronholm vill egentligen bara ha lugn och ro och en fungerande vardag. Han ser sig som en grubblande och kunskapstörstande person, vilket han varit så länge han kan minnas. Det är kanske är det som gör att han nu tar chansen chansen på ett annat liv och på andra sidan, rätt sida, lagen. Det är ett hål i Fredriks CV på ungefär 20 år, år då han på olika sätt har levt på samhällets botten i en ständig jakt på droger och med en längtan efter sammanhang. År då han företräddes av en advokat, som Fredrik nu när han läser juridik har tagit kontakt med och har haft praktik hos. För Fredriks mål är att bli brottmålsadvokat och företräda dom som han tidigare delade liv med. För dom förtjänar också nya chanser om de själva är motiverade att göra en förändring, menar Fredrik. Hör Stina och Fredriks möte på valborgsmässoafton kl 22.05-23.00. Du som l

"Jag känner igen mig i att ha levt olika liv, haft olika roller. Att sitta ihop och känna mig sann är min stora längtan." Stina Wollter Det är som om söndagens gäst Atte Nilsson sina unga år till trots har levt flera olika liv. Det som en duktig flicka, en mindre duktig flicka, som en beslöjad och cool hip-hop-tjej, som ambitiös, som självlärd, som utsatt, som en person som behöver hantera flera olika diagnoser, som svensk, som icke-svensk, som mer kär än någonsin och som en person som drömmer om att hitta sin plats i arbetslivet. Atte beskriver det som att hen var halvvaken hela sin barndom och vaknade till som 18-åring. Det var då hens kamp om att bli självständig började, hen började ta ansvar för sitt eget liv och hedra sig själv istället för andra. För Atte är ett levande bevis på att man kan överleva det mesta och hen vill bidra med hopp, ett hopp vi behöver hitta hos oss själva. Hör Stina och Attes samtal på söndag kl 22.05-23.00. Du som lyssnar, vad vill du berätta om dina olika liv? Lever du d

- Jag tänkte nog aldrig "komma fram" eller "bli klar". Jo, en dag. Min sista på jorden. / Stina Wollter Söndagens gäst David Predojevic letar ständigt efter mening. Han har nog alltid varit en sökare. För honom är lycka något vi kan finna korta stunder i taget och den bild vi ger av oss själva i sociala medier ser han som en illusion och vår tids sagor. Efter några nonchalanta ungdomsår börjar David nu hitta sin identitet och få korn på vad det är han vill göra med sitt liv. Ha en kärnfamilj och skapa, t ex. Han har tagit sig i kragen, läst in gymnasiet och ser det som att man aldrig blir färdig med sig själv. David tycker att han lär sig nytt hela tiden. Och han önskar att vi alla skulle ge mer av oss själva för då skulle världen bli en bättre plats. Hör Stina och Davids samtal på söndag kl 22.05-23. Du som lyssnar, när är du fullt tillfreds? Kanske t o m lycklig? Visste du redan som ung vad du ville med ditt liv? Hur var det att ha svaret på den frågan redan då? Eller är du öppen och söker fortfar

"Mitt i sorgen, mitt i krisen som möblerar om allt, får vi ibland plötsligt syn på varandra och vad som är viktigt." Stina Wollter Söndagens gäst är ändrad p g a lastbilsattentatet i centrala Stockholm i fredags. Gäst är istället Ann-Kristin Lundmark, som är legitimerad psykolog och psykoterapeut. Hon kan berätta vad den som är i kris behöver och om dess olika faser, hur man kan prata med barn om hemska händelser, vad som händer när rädslan tar över, hur viktigt det är att få sörja och om hur tröst kan se ut. Ann-Kristin har arbetat som krisstödjare vid flera stora katastrofer, bland annat efter tsunamin och hon är med i UD:s stödstyrka. Hon har skrivit böcker om sorg och tröst och böcker som riktar sig till barn. Du hör Stina och Ann-Kristins samtal söndag kväll efter Radiosporten, ca kl 22.05-23. Du som lyssnar, hur ser din sorg ut? När kunde du skratta för första gången efter det som fått dig att sörja? Har du varit en del av en sorgebearbetningsgrupp och vill berätta om vad det har givit dig?

Det uppstår något väldigt speciellt när jag dansar. Jag tänker att det upprättas kontakt. Mellan känslor, hjärna och muskler, mej och världen. Stina Wollter Som barn drömde söndagens gäst Linda Bertilsdotter om att gå på Balettakademin, men hon fick lov att både gömma och glömma den drömmen när hon som 15-åring började få ledvärk. Det visade sig så småningom vara psoriasisartrit, en sorts reumatism. Men skam den som ger sig; dansdrömmarna fanns kvar och för ett och ett halvt år sedan och med numera nästan vuxna barn, började Linda med pardans. Hon, som lever med ständig värk och har en knäprotes som gör att hon inte ens kan sträcka ut ena benet, ska börja tävlingsdansa i vår. För hon fortsätter att utmana sig själv i att röra sig utanför sina bekvämlighetszoner. I och med dansen har Linda blivit den mamma hon vill vara, även om hon tränar och dansar för sin egen skull. För där, mitt i dansen, glömmer hon allt - hon som lever här och nu och har valt sin egen lycka. Hör Stina och Lindas möte på söndag kl 2