Katarina Hahr Möter

Det kommer över mig som en våg att jag kunde ha handlat bättre i olika situationer, framför allt i relationer med kvinnor. Jag borde ha tänkt mer på andra och mindre på mig själv. Jag ser inte hur jag ser ut, jag ser ingenting i spegeln, säger Sven- Bertil Taube och berättar att den han litar på är hans fru. Det är hon som blåser mitt hår och ser till att jag ser hel och ren ut. Sven-Bertil Taube ser tillbaka på sitt liv.   Jag förstår att jag varit en dålig far. Mina barn har varit väldigt snälla mot mig och inte så kritiska som jag tycker de skulle kunna vara. Jag har inte varit närvarande, säger han. Programmet är gjort 2018.

Jag har svårt att släppa en annan människa nära mig. Det viktigaste samtalet i mitt liv hade jag med min pappa när jag var elva år och han försökte få mig att gå i skolan, berättar Yrsa Stenius. 2008 samtalade Katarina Hahr med Yrsa Stenius om hennes uppväxt i en finlandssvensk överklassmiljö och om hur nära hon stod sin far och om hennes behov av att beundra en man. Programmet sänds i maj 2018 med anledning av Yrsa Stenius bortgång.

För mig är nog tillit och intimitet väldigt tätt förknippat. Jag trodde väldigt länge att kärlek skulle vara bara passion och hamnade med människor som inte var bra för mig, berättar Moa Gammel. – Jag var tillsammans med en person tidigare som var väldigt narcissistisk och som ljög hela tiden. Jag blev sinnessjukt svartsjuk. Det gör så ont att bli sviken så jag vill bara förlåta direkt, säger Moa Gammel. – Det största sveket är såklart sveket mot sig själv. Hur jag sviker mig själv är någonting som jag måste ansvara för och hela tiden jobba på att inte göra. Programmet är gjort 2018.

Jag tror att tillit handlar om att stanna kvar, trots allt. Tillit kanske helt enkelt är ihärdighet, säger Jessika Gedin och berättar också att hon själv är slumpmässig och ibland sviker. Jag vill inte att andra ska ha krav på mig att jag hela tiden är representativ och en god människa, för så kommer det inte att vara och jag har inte heller de kraven på andra människor. Jag vill inte att oförrätter ska bli summan av mitt liv, säger Jessika Gedin.  Programmet är gjort 2018.

Jag har svikit men aldrig själv blivit sviken. Det är ett ständigt sökande att ta reda på varför, säger Tommy Körberg och berättar om frånvaron av en fadersgestalt och sina problem med alkohol. Jag tillhör den gränslösa personlighetstypen. När jag dricker lurar jag mig själv och blir personlighetsförändrad, berättar Tommy Körberg.  Jag har varit svekfull och jag har försökt att bygga upp förtroenden igen men det har jag inte lyckats med helt och fullt. Det handlar om tillit och det kan ta tid. När jag håller på med musiken känner jag mig fri och hel. Då enas alla mina jag. Programmet är inspelat våren 2018.

Jag hörde hur pappa satt uppe på nätterna och visslade och söp, berättar Barbro Svensson. Men jag pratade aldrig med pappa om hans alkoholism, för han erkände det ju aldrig när han var nykter. Barbro Lill-Babs Svensson berättar även om sin mamma som hon levde med hela sitt liv och om sitt sviktande självförtroende.   Jag har inte bra självförtroende, men jag försöker att dölja det. På scenen är jag trygg, jag kollar av publiken och när jag känner kontakten då blir jag lugn, säger hon. Sändes första gången 2015.

Jag känner mig avundsjuk på människor som inte har stark ångest, säger Camilla Henemark. Hon berättar också om sina depressioner, åren som hemlös och om hur "kungahistorien" förstört hennes liv.

Jag har plågats mycket av avund tidigare i livet. Idag känner jag avund mot människor som inte förtjänar framgång, berättar Sigge Eklund.

Jag svänger mycket i sitt känsloliv och går ner i det "stora svarta hålet" efter varje stort jobb. Jag kan känna mig avundsjuk på ett normalt liv, berättar Göran Ragnerstam.

Johannes Brost berättar för Katarina Hahr om sin stora kärlek. "Ingenting kan konkurrera ut henne". Han berättar också om åren med kokainet och tiden i fängelset. Programmet gjordes juli 2016.

Jag har alltid känt mig som en underdog, berättar Sverrir Gudnason. Du har sett honom i b la i "Upp till kamp", "Monica Z" och nu senast aktuell i filmen "Borg". – Bara för att du är svartsjuk och kontrollerande betyder inte det att du kommer vara ihop längre med någon. Risken snarare ökar för att det kommer ta slut. Avundsjukan är något som stoppar upp ens eget flöde, berättar han för Katarina Hahr.

"Jag har alltid avundats män för de har makten. Makten finns där pengarna finns. Män har en frihet som jag kan bli avundsjuk på. Den friheten vill jag erövra."

"Jag tror att avundsjuka har präglat en ganska stor del av mitt liv. Min fru brukar säga att jag är svartsjuk. Men jag själv skulle säga att det är hon som är svartsjuk."

Den största skräcken är att viljan och lusten försvinner. Förra gången jag blev deprimerad blev jag i princip sängliggande i månader. All lust försvann, berättar Nina Hemmingsson.

Hela min barndom bestod av separationer. Jag skickades runt med barnsköterskor mellan olika länder utan föräldrar i sällskap. Och barnsköterskorna byttes ut vartannat år, berättar Carl Johan De Geer.

Om jag ska vara helt uppriktig så var narkotikan ett sätt att skydda mig. Jag blev helt känslokall, berättar Stig Larsson som slutat med amfetamin för sju år sedan.

Jag har aldrig gått i terapi. Jag ältar inte barndomen, den är passerad. Det är nåt man inte kan göra ett skit åt. En svår tid i mitt liv var när jag skilde mig. Då dövade jag det med brännvin.  Men tiden läker ju alla sår, säger Robert Aschberg till Katarina Hahr. Jag är rastlös, har alltid jobbat. Började som sopgubbe. De perioder jag inte jobbar säger min fru att jag blir lite nedstämd.

Förälskelse är psykotiskt. När jag blev förälskad kände jag att marken började gunga. Jag blev orolig för att jag skulle bli psykiskt sjuk som min mamma och jag sökte hjälp. Jag är rädd för att tappa kontrollen. Jag drömmer ofta att jag tappar min handväska, berättar Suzanne. Av rädsla för att vara ensam har jag inte varit så duktig på att bryta upp och ställa krav. Längst inne är det det där lilla barnet i mig som absolut inte vill bli övergivet.

Det jag var utsatt för som barn går att beskrivas som vanvård. Mina jeans luktade mögel. Jag blev aldrig tillsagd att byta kalsonger och mina sänglakan var alltid gula för att de aldrig blev bytta. På ett sätt är jag en alkoholist fast jag inte dricker så mycket. Jag tänker så mycket på drickandet att det inte finns något otvunget eller härligt kvar kring det, berättar Alex Schulman.  Det är verkligen en rädsla. Samtidigt är stunderna med Amanda, när barnen har somnat, och vi öppnar en flaska vin det man lever för. Det är så dubbelt.

Jag har aldrig haft ångest. Blev itutad av mina föräldrar att jag var nån typ av underbarn och kunde allt. Jag fick mycket kärlek och beröm och har fått mitt självförtroende med modersmjölken.