Stil

Julen står för dörren och i veckans Stil ska vi ägna oss åt kläder, parfym och skönhetsprodukter men framför allt ska vi ta en titt på de kartonger, påsar och paket de förpackas i. För dekorativa förpackningar kan vara minst lika stimulerande för sinnet som innehållet. Det kan om inte annat en hel del barn och vuxna, för den delen som förväntansfullt vankat av och an framför lockande paket under granen, vittna om. Men så har färggranna paket blivit förknippade med fest och glädje. Är presenterna dessutom inslagna i vackert papper, och prydda med blanka rosetter och krusade band, växer förhoppningen om en fröjdefull jul än mer. Men framförallt blir mottagaren ofta mer välvilligt inställd till själva produkten i paketet, om den är tjusigt inslagen, än inte inslagen alls. Ett fint paket kan helt enkelt, i princip, förhöja vilken standardprodukt som helst en bok, en tröja eller en parfymflaska till en högt värderad personligt utvald present. Ett psykologiskt fenomen. I veckans program träffar vi Charlotte B

Idag ska vi bege oss till Bayern i Tyskland för att följa i de fotspår som lämnats av en man som beskrivits som en stilbildande sagokung Ludvig II av Bayern. Ludvig II av Bayern har också kallats för spritt språngande galen. Han skulle säkerligen ha gått till historien som bara en av många mindre kända kungligheter med knasiga idéer som det kryllade under 1800-talet i Europa, som då var fyllt av olika kungadömen, kejsardömen och furstendömen. Men Ludvig II av Bayern kom att utmärka sig, redan då. Till en början för att han vid sin kröning 1864 bara var 18 år och modellsnygg. Han var nästan två meter lång, slank och vältränad efter att ha ridit mycket. Hyn var blek, håret var mörkt och lockat (av locktänger, skulle det visa sig) och hans ögon var blå. Men hans skönhet avtog. Ludvig den andre av Bayern blev ganska snart tämligen fet, och tappade tänderna gjorde han också. Liksom sitt förstånd, anser en del. Men bestående blev de tre fantasifulla slott han lät uppföra Neuschwanstein, Herrenchiemsee och Linde

Gloria Vanderbilt har varit modell, konstnär, författare, entreprenör och framgångsrik skapare av designerjeans. Hon är också en bit levande historia, som mött människor de flesta bara har läst om. Gloria Vanderbilt kommer från en av USA:s mest välkända familjer. Redan som barn blev hon berömd för att vara rik, men det som gjorde henne till en superkändis var hennes designerjeans. Idag är hon 94-år och ägnar fortfarande sin tid åt mode, konst och litteratur. Familjenamnet Vanderbilt är laddat med både historia och pengar av ett slag som inte är riktigt jämförbart med något här i Sverige, men tänk en hybrid av familjerna Bernadotte och Wallenberg, kryddade med en rejäl skvätt skandaler. I veckans program träffar vi författaren Simona Ahrnstedt, författare inom genren romance. Vi pratar också med modeskaparen Fanny Karst, som specialiserat sig på att designa kläder för äldre kvinnor.

De stora logotyperna och de iögonfallande monogrammen har gjort storstilad comeback. De senaste säsongerna har flera modehus hakat på trenden med budskap i stora bokstäver och starka färger. Vi är inne i en ny period av logomani. Det menar många som minns hur modehusen märkte sina produkter under mitten av 90-talet så att ingen skulle tvivla på varifrån de kom. Modemärkenas monogram som till exempel Guccis G:n och Chanels C:n blänkte på väskor och skor, om de inte var invävda i tygerna som ett slags extra varumärkesförstärkning. Ofta erbjöds en kombination av dem båda, så ingen skulle missa avsändaren. Inte sällan pryddes plaggen med varumärkenas logotyp tydligt synlig på bröstet, eller kalsongkanten. En polospelare, en krokodil eller hela för- och efternamnet på designern ifråga. Och nu är det dags igen. De senaste säsongerna har kläder och accessoarer påmint om hur många föreställer sig Times Square i New York på kvällen en blinkande kakofoni av olika budskap i stora bokstäver, och i starka färger. En

Skådespelerskan Jean Harlows platinablonda uppenbarelse fick det att slå gnistor på filmdukarna under 1930-talet. Jean Harlow var inte den vackraste stjärnan i Hollywood hon var ingen Greta Garbo eller Marlene Dietrich vars klassiska skönhet fick både män och kvinnor att dåna. Men hon hade en unik blandning av förförande sexappeal och avväpnande charm som gjorde henne till en av de allra största och populäraste stjärnorna under det tidiga 30-talet. Och få kunde på samma självklara vis som just Jean Harlow bära upp tidens trendiga klänningar, som såg ut att ha klistrat sig fast vid kroppens kurvor. Jean Harlow personifierade glamouren vid denna tid, som den kända filmkostymören Edith Head konstaterade. I veckans program berättar vi om den bortglömda svenska filmpampen Karin Swanström. Hör också om platinablonderingens baksidor, samt den just nu populära My Little Pony-frisyrens fördelar. Veckans gäst är Johan Andreasson, serietecknare och medverkande i podden Everdahl och Karlssons Film TV.

Den brittiska musikern Marc Bolan hänförde tusentals fans i början av 1970-talet med sin androgyna look, långa mörka lockar, glitterprydda kinder, blänkande byxor, platåskor och boor av fjädrar runt halsen. Med sitt band T-Rex skapade Marc Bolan låtar som Hot Love och Get It On genom att väva samman tuffa rockriff, distade gitarrer, poppiga melodier med en unik sångstil och subtilt sexiga texter så att de blev till elektrifierande hits som sprakade. Men när man idag talar om 70-talets glamrock är det emellertid ofta andra artister som lyfts fram som pionjärer i genren. Inte minst bandet Queen, som just nu uppmärksammas lite extra, tack vare filmen Bohemian Rhapsody, som just haft premiär. Naturligtvis nämns också David Bowie som en föregångare ifråga om att använda smink och kläder som en stor del av sitt artisteri.  Om Marc Bolan talas det mindre, trots att hans stil har haft stort inflytande på många, inom flera genrer. Musiker som Lenny Kravitz och skådisar som Johnny Depp har låtit sig inspireras. Och,

I veckans Stil ska vi bege oss ut i skog och mark för att möta en man som format den svenska synen på naturen som fylld med mörker, mossa och mystik konstnären John Bauer. Det är i år hundra år sedan ångfartyget S/S Per Brahe förliste under en novemberstorm på Vättern, och drog med sig honom, och hans fru Esther och deras lille son Putte, till havets botten. Alla ombord omkom. John Bauer blev bara 36 år gammal. Men hans drömska sagoillustrationer har levt vidare och liksom sipprat in i mångas medvetande och färgat synen på skogen som något spännande, fylld med saker som inte alltid logiskt kan förklaras. En förtrollad plats för själ och hjärta, skulle man kanske kunna säga. Och i en allt mer kaotisk tid, där lögner upphöjs till sanning och ordet ångest dagligen förekommer i nyhetsrapporteringen, är det kanske inte så underligt att allt fler vill fly till naturen, den som ännu finns kvar. Inte minst i modebranschen vurmas det just nu för ett slags frisksporteri där man snörar på sig kängor och vandrar, långt

Den amerikanska författaren Kathy Acker förenade avantgardistisk litteratur med sex, mode, muskler och punkig glamour. Hennes stil var lika spektakulär som romanerna hon skrev. Kathy Ackers böcker skulle man kunna beskriva som något som körts genom en dokumentförstörare, för att sedan bli hoptejpat igen i en helt ny ordning. Någon vidare handling i Kathy Ackers romaner är det svårt att tala om. Hennes texter är råa, våldsamma, sexuella, intellektuella, humoristiska och sköra, men inte alltid särskilt lätta att läsa eller lätta att sälja till en bred publik. Kanske just därför förstod Kathy Acker tidigt värdet av att skaffa sig en iögonfallande stil, som lockade till sig människors uppmärksamhet. För Kathy Acker laborerade lika mycket med sitt yttre som hon gjorde med sina texter. Hennes hår var kortklippt, hennes stora ögon sotade och hennes läppar målade röda. Hennes kropp var tatuerad och hennes muskler vältränade. I hennes öron dinglade stora smycken och en av hennes framtänder var klädd i guld. Hon bar

Céline Dion är en kvinna vars röst och stil länge varit en vattendelare ifråga om smak. Hon har länge klätt sig i dyrbar couture på röda mattan, men ofta hamnat på sämst klädda-listorna. Men. Trägen vinner. För två år sedan i juni 2016 under Paris couturevecka lyckades nämligen Céline Dion få samma typ av modemänniskor som tidigare dissat henne att sätta sina grönsakssmoothies i halsen genom att, för första gången någonsin, sätta på sig kläder som låg helt rätt i trend och tid, och göra det med en självironisk blinkning, dessutom. För ut från sitt hotell klev hon klädd i jeans och en extrastor luvjacka från det då kokheta märket Vêtements och under den bar hon en tröja från samma märke med tryck av Leonardo di Caprio och Kate Winslet från filmen Titanic, vars ledmotiv hon blev, milt uttryckt, världsberömd för att sjunga. Visste Céline Dion vad Vêtements var? Hade hon humor? Hade hon koll? Sedan dess har Céline Dion klätt sig i nästan smärtsamt trendiga plagg som fått den samlade modeeliten att likt talan

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en mäktig kvinna som blivit en lite otippad stilförebild, juristen Ruth Bader Ginsburg. Ruth Bader Ginsburg är sedan 25 år tillbaka en av de nio domare som sitter i USA:s allra högsta rättsliga instans, The Supreme Court, Högsta domstolen, som det har stormat mycket kring de senaste veckorna. Hon valdes in 1993 av den dåvarande presidenten Bill Clinton, och blev då den andra kvinnan någonsin på posten. Hennes insatser har varit betydande ifråga om att, till exempel, få till stånd den lagändring som möjliggör samkönade äktenskap i alla amerikanska delstater.  Men under senare år har hon blivit både känd och folkkär på ett sätt som andra domare aldrig någonsin tidigare varit. Hon kallas av sina fans som många är unga millenials uppskattande för The Notorious R.B.G och porträtteras ofta, likt rapparen Notorious B.I.G, med en krona på huvudet.  Nyligen fyllde Ruth Bader Ginsburg 85 år, och är därmed äldst i Högsta domstolen. Men det har inte fått henne att slå av på takten,

John Singer Sargents sinne för stil och mode och människors inre gjorde honom hett eftertraktad som porträttör bland det förra sekelskiftets glamorösa grädda i Paris, London och New York. John Singer Sargents känsliga målningar av människor har fått många att imponeras av hans öga och teknik. Konstnären Andy Warhol var en av dem. Åh, gud jag önskar att jag kunde måla såhär bra, som han sade och tillade att en av anledningarna till hans beundran var att John Singer Sargent fick alla att se glamorösa ut, längre och smalare. Men utan att de tappade personlighet, tvärtom. Han påpekade att vartenda porträtt har olika sinnesstämningar. Men så var John Singer Sargents en ovanligt lyhörd konstnär ifråga om att snappa upp, och subtilt skildra, människors personligheter, och han var väl medveten om kläders betydelse för att understryka desamma. Han hade med sig väskor fulla med plagg och accessoarer, och han fick ofta tillgång till garderoberna hos dem han skulle avbilda. I veckans program pratar vi med curator The

I veckans Stil ska vi ta en titt på en skomodell som just nu trampar fram på ett segertåg över världen toffeln. Extra populär i dagens modevärld har den modell som enklast kan beskrivas som en badtoffla blivit. Eller pool slides som modellen kallas på engelska. Eller bara slides. En öppen sko, där endast en bred rem håller fötterna på plats.  Intresset för, och inte minst försäljningen av, den här typen av toffla har ökat markant det senaste året. Inte minst tack vare att många inflytelserika modemärken har börjat göra egna, ofta svindyra och iögonfallande, varianter av den. Balenciaga, Gucci, Fenty by Puma är bara några exempel på märken som prytt tofflan med stora logotyper glittrande stenar och mjuk fuskpäls. I veckans program pratar vi med arkitekturskribenten och förläggaren Dan Hallemar om att sudda ut gränsen mellan inomhus och utomhus. Vi berättar också om tubsockans historia. Och så tar vi en närmare titt på den ryska romankaraktären och slackern Ilja Iljitj Oblomov, som kommit att bli en av kultur

Maria Pavlovna var en kosmopolitisk kvinna vars liv kom att utspelas bland rysk aristokrati, franska modehus, amerikanska varuhus och inte minst i det svenska kungahuset. Maria Pavlovna var rysk storfurstinna, kusin till tsaren Nikolaj den andre. 1908 gifte hon sig med prins Wilhelm, och blev därmed svensk prinsessa och hertiginna av Södermanland. Till en början en väldigt populär sådan. Hon var öppen, charmig och hade lärt sig att tala svenska. Hon visade sig också ha, för tiden och Sverige, udda vanor för en ung kvinna, hon var bara 18 år hon red herrsadel, rökte och svor rätt friskt, om än inte offentligt. Som del av den ryska tsarsläkten Romanov, som styrt Ryssland under 300 år, hade Maria Pavlovna också urgamla anor vars glans det förhållandevis nya svenska kungahuset Bernadotte ville sola sig i. Det var kort sagt ett resonemangsäktenskap. Sex år senare hade hon fått nog av sin träbock till man, och hans tråkiga familj. Det blev skilsmässa  Bernadottefamiljens första. Resten av sitt liv kom Maria Pavl

Mr Blackwell var en amerikansk designer som gjorde sig ett namn, och en förmögenhet, genom att börja kritisera kläder som kända människor bar offentligt. Elizabeth Taylor liknades ett år vid en exklusiv tandkrämstub som klämts på mitten. Barbra Streisand blev kallad för en maskulin version av Frankensteins brud och skådisen Joan Collins för en förbrukad julgran. Även en artist som Björk hamnade på listan år 2000 med anledning av filmen Dancer in the dark- Motiveringen löd hon inte bara dansar i mörkret, hon klär sig även där. Mr Blackwells lista över årets tio sämst klädda blev ett fenomen som spreds vida kring, och fick till följd att det tidigare så hovsamma sättet att skriva om kändisar, och deras kläder, började luckras upp.  Tidigare hade ett försonande skimmer lagts över det mesta de burit. Men nu blev det inte bara okej att gradera och kritisera plagg som kända människor bar, det blev också mäkta populärt. I synnerhet om det gjordes med bitsk humor, som Mr Blackwell blev känd för att ha. I veckans sti

Indiska ledaren Mahatma Gandhi förespråkade icke-våld och passivt motstånd och har blivit en symbol för fred och frihet. Men inte bara genom sina handlingar, utan även med hjälp av väl valda kläder. Gandhi brukade bära en i Indien så kallad dhoti. Ett rektangulärt tygstycke av bomull som konstfullt lindas runt ben och underkropp, den påminner om en sorts löst sittande byxa. Många kallade den för höftskynke. Det är upprörande, och även lite äcklande, att se herr Gandhi, en uppviglande jurist, numera posera som en sorts fakir, sade till exempel Winston Churchill, i början 1930-talet. Han, likt många britter, förargades över att Ghandi organiserade och ledde en trotsig kampanj för civil olydnad och hade mage att försöka förhandla som om han vore jämställd med representanter för det brittiska kungadömet. Men det var precis det som Gandhi hade i åtanke. Han ville, i likhet med många andra indier, bli fri från det brittiska styret och skapa ett självständigt Indien. Som ett led i att få gehör för sin strävan, sats

Det amerikanska märket Supreme har under åren fått en stor skara trogna fans, som ägnar massor av tid på att köpa, samla, och även sälja vidare, deras produkter. Företaget vände sig till en början främst till skateboard-entusiaster, men har på senare tid väckt allt större intresse i modebranschen i stort.  Men inte tack vare någon nyskapande kläddesign, eller skickligt skräddade plagg, utan genom en framgångsrik affärsmodell. För få behärskar likt Supreme konsten att konsekvent skapa hajp genom att regelbundet pytsa ut små kollektioner som bara görs en gång, och aldrig mer så kallade drops. I veckans program pratar vi utbud och efterfrågan med Erik Modig, ekonomie doktor och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Vi berättar också om konstnären Barbara Krugers eventuella "beef" med märket. Och så tar vi en närmare titt på den lukurativa andrahandsmarknaden för streetwearprodukter. Veckans gäst är Andres Lokko, kulturskribent.

Den nyligen bortgångna souldrottningen Aretha Franklin var med rätta firad och hyllad för sin sångstil och sitt artisteri, men hennes garderob har det däremot pratats desto mindre om. Aretha Franklin var, på många sätt, en unik artist även i sättet hon klädde sig på. För till skillnad från många andra artister följde Aretha Franklin sällan några modetrender, om alls. Inte sällan drev hon sina medarbetare till förtvivlan genom sin ovilja att lyssna på tips och råd om kläder att bära på scen eller skivomslag. Aretha Franklin satte med stort självförtroende på sig det hon själv tyckte var snyggt, vilket inte alltid var förenligt med vad som vid olika tider betraktats som rätt i tiden eller korrekt för en kvinna i hennes storlek, eller ålder, att bära. I veckans program pratar vi med upphovsmannen till Aretha Franklins mest berömda hatt, Luke Song. Vi pratar också feministiska kamplåtar med författaren och musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarson. Veckans gäst är David Thurfjell, religionshistoriker och profe

I säsongens sista Stil ska vi fyra av ett fyrverkeri i form av en fräck och frimodig kvinna, som var lika fantastisk på skiva som på scen den legendariska funkdrottningen Betty Davis. I mitten av 1970-talet gav Betty Davis ut tre skivor som skulle komma att prägla en hel del framtida artister, på olika sätt. Hennes tunggungande funk hade inslag av en hel del rock, hon hade inget emot elgitarrer. Och hennes texter kretsade ofta kring den kvinnliga kroppens lustar, och viljan att som kvinna ha sex på egna villkor. Betty Davis är idag 72 år gammal, men lämnade både scenen och skivinspelningar för länge sedan. I slutet av 1970-talet gick hon mer eller mindre under jorden. Men nyligen, bara för ett par veckor sedan, hade en ny dokumentärfilm om henne premiär i USA med titeln Betty: they say Im different. I veckans program pratar vi med filmens regissör Phil Cox. Vi får också höra berättelsen om hur dans- och performancegruppen Juck började röra på höfterna. Och så reder vi ut hur det gick till när ögonskuggan gi

Som ny rektor för Beckmans designhögskola i Stockholm är Karina Ericsson Wärn en maktfaktor i Modesverige. Karina Ericsson Wärn har sin bakgrund inom både mode och konst. Hon har, bland annat, drivit konstgalleri, varit mode-, konst- och designchef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och inte minst skrivit en hel hög böcker om just mode. Men sedan början av året är det alltså "rektor" som står skrivet på hennes visitkort. I veckans Stil träffar Susanne Ljung Karina Ericsson Wärn för ett längre samtal om chefskap, modestudenter och tanter, bland mycket annat.

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en man som lyckades kombinera tradition med trend och modern glamour och därmed ställde till med en skräll i den brittiska skrädderibranschen, Tommy Nutter. Han glamoriserade Savile Row och gjorde dess kläder tillgängliga för fler, som Elton John sammanfattat det hela. Han var bara en av många kända kunder som beställde kostymer från Tommy Nutter. Det gjorde också Mick och Bianca Jagger, konstnären David Hockney, modellen Twiggy och den då populära sångerskan Cilla Black, som också kom att investera pengar i företaget. Och så förstås, medlemmarna i Beatles.  Tack vare sin stora charm och sociala begåvning, och sinne för skojigheter, lärde Tommy Nutter inte bara att känna Beatles, och männen omkring dem. Han lärde känna de flesta som kom att göra sig namn under den kreativt explosiva tid som beskrivits som en youthquake.  I veckans program pratar vi med journalisten Lance Richardson som är aktuell med en ny biografi om Tommy Nutter. Vi pratar också med bröllopskoordinatorn M