Stil

I veckans program uppmärksammar vi en kvinna vars stil och sätt att skriva på har gjort henne legendarisk den amerikanska författaren Djuna Barnes. Klädd i en svart moderiktig cape och elegant hatt svepte Djuna Barnes fram i tidens bohemkretsar, i både New York och Paris. Där blev hon känd för sin självsäkra stil, och starka personlighet som kanske kan beskrivas som en dynamisk växelverkan mellan drastisk humor och djup misantropi.  Djuna Barnes mest kända roman "Nattens skogar" från 1936 har kallats för "en av 1900-talets bästa böcker" och "ett av de mest egenartat fulländade verk som den moderna litteraturen frambragt". Men innan Djuna Barnes blev "världens mest berömda okända författare", som hon själv beskrev sig i slutet av sitt liv, var hon reporter och journalist. Och det var hon en hejare på.  Hennes texter om populärkulturen på 1910-talet cirkus, vaudeville, boxning och biografer är fyllda med detaljer, dofter, ljud och citat som ger dem en nerv som får dem att spritta än idag. De flesta av henne

I veckans Stil ska vi ta en titt på två av modets grundpelare benen. I likhet med många andra kroppsdelar har även synen på benen skiftat i takt med tiden, och modets svängningar. Benen har stått på, och gått med, sedan några miljoner år tillbaka, och påfallande länge var det ingen större skillnad mellan hur kvinnor och män klädde sina ben, eller inte. Men hur mycket av spirorna som är lämpligt att visa upp och var, och när och på vilket sätt är därför frågor som människor och mode brottats med i några tusen år och gör än idag.  Benen utgör inte bara ungefär hälften av en människas längd de skickar också ut ganska tydliga sexuella signaler genom att de leder upp mot rumpa och skrev. Områden som, historiskt sett, alltid fått blodet att rinna till, och fantasin att gå på högvarv.  I veckans program pratar vi shorts på män med tidningen Cafés modechef Daniel Lindström och dräkthistorikern Tonie Lewenhaupt. Idéhistorikern Helena Ek petar hål på myten om påklädda bordsben i den viktorianska eran. Sexologen Su

Inför denna hänryckningens helg ska vi ägna oss åt en amerikansk man som gjorde till sin uppgift att öppna människors alla sinnen på vid gavel med hjälp av en kemisk substans Timothy Leary. Timothy Leary var mannen som fick LSD att betraktas som både en frälsning, och en förbannelse. En inte helt okontroversiell bedrift, för att uttrycka sig milt. Somliga kom att betrakta Timothy Leary som en guru som ledsagade dem till fantastiska fröjder. Andra ansåg att han ledde människor in i fördärvet. Den amerikanske presidenten Richard Nixon kallade honom till och med för den farligaste mannen i Amerika, som ett led i att brännmärka droger, och dess förespråkare.  Effekterna av LSD, i alla fall de gynnsamma, gick inte människor i olika subkulturer och kreativa yrken förbi. Författare, skådespelare och artister av olika slag var snabba att snappa upp att här fanns något att testa för att tänja på hjärnan, och fantasins, gränser. I veckans program pratar vi med konstnären Fayette Hauser, som kom till San Fransisco 196

I veckans Stil ska vi bege oss ut i rymden på en tidsresa för att se hur framtiden tedde sig för femtio år sedan. Och det ska vi göra genom att ta en tur med rymdskeppen i regissören i Stanley Kubricks sinnesvidgande film 2001: a space odyssey eller 2001: ett rymdäventyr, som den svenska titeln lyder. Den hade premiär 1968 och har sedan dess fungerat som en egen sorts planet, kring vilka de flesta skildringar av rymden och tankar kring vår plats i universum, har snurrat. Kanske kan man kalla filmen för en sorts cineastisk motsvarighet till The Big Bang, då den skapade något helt nytt som aldrig tidigare skådats på vita duken. Det kostade förstås på, inte bara ifråga om pengar. Även om filmen var den dyraste filmbolaget MGM dittills gjort. Regissören Stanley Kubrick höll också på att driva, som han förvisso ofta gjorde, sina medarbetare till gränsen till galenskap genom sitt sätt att lägga sig i minsta detalj tills det blev rätt, enligt honom. Men idag, när dammet lagt sig kring den typen av kritik, så åter

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en mäktig kvinna som blivit en lite otippad stilförebild, juristen Ruth Bader Ginsburg. Hon är sedan 25 år tillbaka en av de nio domare som sitter i USA:s allra högsta rättsliga instans, The Supreme Court, Högsta domstolen. Hon valdes in 1993 av den dåvarande presidenten Bill Clinton, och blev då den andra kvinnan någonsin på posten. Hennes insatser har varit betydande ifråga om att, till exempel, få till stånd den lagändring som möjliggör samkönade äktenskap i alla amerikanska delstater.  Men under senare år har hon blivit både känd och folkkär på ett sätt som andra domare aldrig någonsin tidigare varit. Hon kallas av sina fans som många är unga millenials uppskattande för The Notorious R.B.G och porträtteras ofta, likt rapparen Notorious B.I.G, med en krona på huvudet.  Nyligen fyllde Ruth Bader Ginsburg 85 år, och är därmed äldst i Högsta domstolen. Men det har inte fått henne att slå av på takten, snarare tvärtom. För även om hon till storleken påminner om en liten

Vi ska studera driftiga människor med förmågan att snacka för sig, skapa uppmärksamhet i sociala medier och sälja grejer saker de inte alltid skapat själva, men tydligt satt sin egen signatur på. Vi ska kort sagt ge oss i kast med vad modebranschen värderar högt idag den aktive mångsysslaren med stort kontaktnät och ännu större självförtroende. Personer som inte nödvändigtvis kan skissa, klippa till, drapera eller sy, men som har en förmåga att skapa hype kring ett märke eller fler genom att otvunget och självklart röra sig mellan många olika genrer över vilka de likt sagans älva Tingeling verkar kunna sprida ett slags magiskt framgångspulver över allt de gör, oavsett vad det än är. Inte minst söker de stora och anrika lyxmodehusen eller kanske framför allt de efter denna typ av personer i förhoppning om att de kan ge dem en nytändning, en samtida relevans. För den unga generationen av köpstarka konsumenter är måttligt intresserad av att höra tjatande om modehusens långa historia, stora hantverksskic

I veckans Stil ska vi ta en titt på ett fenomen som, bokstavligen, forsat fram inom populärkulturen som en sofistikerad livsstilsmarkör kvinnor som dricker rödvin. Men det handlar inte om att stajla med kunskaper om druvor och årgångar, inte heller om att samla på dyrbara vinflaskor. Det handlar istället om att just dricka rödvin, men med viss stil. Och utan några som helst skuldkänslor. Vill man ha rikliga exempel på den här trenden ska man söka sig till amerikanska tv-serier. För där flödar det sedan några år tillbaka av just rödvin, serverat i generöst tilltagna glas. Framförallt är det framgångsrika kvinnor i karriären som, lika ofta som obekymrat, korkar upp rödvinsflaskor som aldrig förr. Det gör till exempel gärna Olivia Pope i den långlivade tv-serien Scandal, vars allra sista avsnitt sändes den här veckan i USA. I den kan man, utan överdriva, påstå att huvudrollen i serien delas av Kerry Washington och enorma mängder rödvin. I veckans program berättar vi mer om rödvin i populärkulturen. Vi pratar

Vi ska i veckans Stil ta en titt på en brittisk kvinna som kan beskrivas som en sann aristokrat och en stor snobb, men också som häpnadsväckande modern Vita Sackville-West. Vita Sackville-Wests namn får kanske inte självklart klockor att klinga igenkännande idag, men om man säger såhär det är hon som ligger till grund för den idag världsberömda romanklassikern Orlando, av Virgina Woolf. En av Vita Sackville-Wests söner, Nigel Nicolson, har kallat romanen för ett av de längsta och mest fängslande kärleksbreven i historien. För Vita Sackville-West och Virgina Woolf hade en intensiv kärleksrelation som inte bara resulterade i romanen Orlando. Den gav också upphov till över femhundra brev och en till synes aldrig sinande nyfikenhet på dessa kvinnors förhållande.  Men, den historien är egentligen bara toppen av isberget. För Vita Sackville-West var själv en, vid tiden, populär författare och omsusad person. Hon var dessutom en person med en mycket framsynt syn på syn på kärlek, äktenskap och, inte minst, träd

I veckans Stil Special ska vi ta en titt på fem samtida fenomen, som alla utspelar sig på Instagram denna digitala spegelsal där vår fåfänga och lust att betrakta varandra har fått fritt spelrum. Det var i oktober 2010 som denna mobilapp och sociala nätverk, som möjliggör delning av foton och filmer, lanserades. Idag, åtta år senare, används den av mer än 800 miljoner människor över hela världen, varje månad. Appen har med andra ord blivit en självklar del av mångas vardag och inte minst, en del av vår populärkultur, vår politiska debatt och vårt sätt att relatera till varandra. I dagens program ska vi få höra om fem fenomen, som utvecklats under appens livstid. Vi tar en titt på censurerade bilder, fotovänliga bakverk, smygfotat konsultmode och hur en livskris kan ta sig uttryck på sociala medier. Veckans programledare är Erik Sjölin.

I veckans Stil ska vi ta en titt på en nöt som många modeföretag har svårt att knäcka hur kommer vi att vilja köpa kläder i framtiden? Ingen vet, många har åsikter men alla är överens om en sak att det måste vara en upplevelse att shoppa. En fras som upprepas likt amen i kyrkan. I synnerhet inom mode där många märken famlar efter framtida sätt få konsumenter att vilja köpa just deras kläder. Men, hur ser denna upplevelse ut, egentligen? Vad består den av? Och kan man få den på nätet? Även om näthandel växer snabbast, köper vi än så länge mest mode i fysiska butiker. Men även de måste anpassas till kunder som kräver något annat. Något nytt. Något mer. En annan känsla. I veckans program pratar vi med Maj-La Pizzelli, en av grundarna till sko- och accessoarmärket ATP Atelier, som nyligen öppnade sin första, egna butik  hur gick tankarna då? Vi åker också till Paris och besöker webbaserade företaget Vestiaire, som specialiserat sig på plagg och accessoarer från de stora modehusens luxuösa utbud. Och så tar vi

Ellen von Unwerth är unik. Hon är nämligen en av få kvinnor som etablerat sig som en av världens främsta modefotografer, ett yrke där framförallt män har gjort sig ett namn. Trots att Ellen von Unwerths foton ofta är sina sexiga, och inte sällan uppfattas som provokativa, finns där alltid en värme och lekfullhet Hon är känd för att få framgångsrika och vackra kvinnor, som Claudia Schiffer, Madonna, Naomi Cambell, Rihanna och Kate Moss, att slappna av, och ha kul framför hennes kamera. Plåtningarna beskrivs ofta som en fest med hög musik och mycket folk. Men bakom den lekfulla fasaden döljer sig ett superproffs, som själv varit fotomodell. I veckans Stil samtalar Susanne Ljung med Ellen von Unwerth. Det kommer handla om den kvinnliga blicken, metoo och om hur mobiltelefonerna har förändrat inställningen till modefotografi, bland annat.

Den italienske designern Franco Moschino använde sig av något som många anser vara en sorts bristvara i modevärlden humor. Präglad av surrealismen skapade Franco Moschino i början av 1980-talet ett eget universum där han vände upp och ned på idéer om smak och stil i syfte att skaka om den, i hans tycke, uppblåsta modebranschen. Han kallade märket kort och gott för Moschino. Namnet blev snart synonymt med extra allt, och mer därtill. Diskret var hans design inte, vilket å andra sidan inte var grejen under det tidiga 80-talet, rent generellt. Men framför allt blev Moschino också en av modevärldens mesta regimkritiker. Han ifrågasatte hela det kommersiella modesystemet, men med humor. Franco Moschino vred till tidens trender så att hans plagg blev en sorts skrattspeglar. Komiska kommentarer till samtidens strävan efter excess och synlighet, med hjälp av modemärken och dess alltmer synliga logotyper. Idag leds märket Moschino av en annan man, som också har uppmärksammats för sin humoristiska anti-inställning t

Elton John är en man som aldrig mött några platåskor som varit för höga, glasögon som varit för glittriga eller plagg som var för prilliga att bära på scen. I veckans Stil synar vi honom i sömmarna. Till en stor konsert i Central Park i New York 1980 lät Elton John till exempel sy upp en jättelik Kalle Anka-kostym, inklusive rejält tilltagen ankstjärt vilket gjorde det svårt för honom att sitta vid pianot. Han har också varit klädd som Mimmi Pigg. Och som frihetsgudinnan. Elton John har heller inte tvekat att bära små blanka satängshorts och knästrumpor. Självklart har han burit jättelika glasögon med femtiosju blinkande lampor, som krävde ett batteri, stort som en ölback. Glasögonen formade namnet Elton. För Elton John såg tidigt till att skaffa sig en spektakulär stil på scen som blev hans signum, och som han kom att excellera i. 1970 tog hans enastående karriär tog full fart och han körde snart om de flesta andra artister vid tiden, inte minst i fråga om framgångssiffror. Och ju framgångsrikare han blev,

Veckans Stil ska vi ägna åt en färgsprakande föregångare som inspirerat en hel del personer inom både konst och mode under årens lopp, den fransk-amerikanska konstnären Niki de Saint Phalle. Hon var en av de första kvinnorna som bokstavligen tog stor plats i allmänheten  hennes gigantiska konstverk i knalliga färger kan man än idag se på olika torg och i parker runt världen, inte minst här i Sverige där skulpturgruppen "Paradiset" är placerad vid Moderna Museet i Stockholm. Det var också där hon gjorde succé och skandal med den 25 meter långa kvinnoskulpturen "Hon en katedral" 1966. Idag har nya generationer börjat upptäcka  och hylla  Niki de Saint Phalle som en föregångare, på flera sätt. Modehuset Diors nya chefsdesigner Maria Grazia Chiuri lyfter till exempel upp henne som en stor, feministisk inspiratör. Hon präglar märkets mode för våren och sommaren 2018. I veckans program pratar vi mer om konstverket  "Hon en katedral" med författaren och forskaren Andreas Gedin. Vi pratar också med tarotläsaren Eb

I dessa dagar, när mångt och mycket utmålas som svart eller vitt, ska vi ta en titt på en färg som kombinerar dem båda och ofta lugnar ner läget, den grå. Grått är sannerligen inte den festligaste av färger. Den får ofta beskriva tråkmånsar, och understryka tristess. Grå vardag. Grå mus. Gråblek. Jämngrått. Grå eminens. Gråsosse. Men, det också en färg som med jämna mellanrum lyfts fram i inredning och mode, men då med ord som stram och sofistikerad. Elegant med andra ord. Det är också en snäll färg. Inte minst mot andra kulörer, som liksom lyfts fram och förhöjs av det grå.  Den saken kände den franske modeskaparen Christian Dior väl till.  Han var ett stort fan av färgen grå. I slutet av 1940-talet inredde han sin flaggskeppsbutik på 30 Avenue Montaigne i Paris i pärlgrått, matchat med blekt rosa. Även husfasaden var och är fortfarande grå med vita detaljer. Grått var också en färg som han gärna använde sig av i sitt klädskapande. I sin bok The little dictionary of fashion (modets lilla lexikon) skriver

I veckans Stil Special ska vi titta närmare på relationen mellan våra kläder och vårt känsloliv. För det är inte bara trender som styr vad vi väljer att ta på oss, lika avgörande är våra känslor. Ett plagg vi ärvt av en kär familjemedlem kan väcka varma känslor till liv när vi bär det, som om vi vore personen nära. Ett par byxor som sitter fel kan göra oss obekväma och förstöra en hel dag. Och en gammal brudklänning kan bära på minnen som väcker många känslor till liv, både bra och dåliga. I veckans program ska vi får höra fem historier som alla, på olika vis, handlar om hur kläder påverkar våra känslor  och hur känslor påverkar våra kläder. Vi pratar bland annat den hyllade artisten Sarah Klang om hur glammiga scenkläder kan skapa den rätta känslan under en konsert, vi undersöker hur solglasögon kan fungera som ett sätt att dölja känslor och så tar vi reda på hur en dålig dag påverkar våra klädval. Veckans programledare är Erik Sjölin.

I veckans Stil ska vi ta en titt på en av Hollywoods mest slitstarka stjärnor som fortsätter att stråla och hålla stilen Jane Fonda. I december firade hon sin åttioårsdag, klädd i en glittrande vinröd byxdress, designad av Elie Saab. Jag är glad att jag fortfarande hänger med, det var inget jag räknade med, sade hon i sitt tal under middagen som också var en välgörenhetstillställning för en organisation som hon 1995 startade i delstaten Georgia, med syfte att hjälpa ungdomar i riskzonen att nå sin fulla potential. Georgia Campaign for Adolescent Power and Potential, heter den. I talet sade hon också att en av fördelarna med att ha uppnått den aktningsvärda åldern är att hon fått uppleva hur människor faktiskt kan förändras, på ett genomgripande sätt. Det inger optimism, som hon sade. Hon talade om ungdomarna, men hon kunde lika gärna ha pratat om sig själv. För om det är någon som har genomgått metamorfoser och kommit underfund med sig själv på vägen, så är det Jane Fonda. I veckans program berättar vi mer

I veckans Stil ska vi ägna oss åt en av dagens stora trender inom modet som kan sammanfattas med ett ord: fult och det ska betraktas som en komplimang. Många av dagens fulfantaster är modeskapare som de senaste säsongerna har presenterat medvetet utmanande plagg och accessoarer, som bjärt färgade gummiskor med glittrande stenar, pälsfodrade badtofflor, magväskor, skevt skurna kavajer, överdrivet stora kappor, grälla kombinationer av färger och mönster och hur många stora och klumpiga sneakers som helst. För inget är så tråkigt som vackra saker, menar dess anhängare. I veckans program berättar vi mer om denna utmanande estetik inom modet. Vi pratar med designern Matilda Ivarsson, som går sista året på modeutbildningen vid Beckmans designhögskola i Stockholm. Under Stockholms modevecka presenterade hon en kollektion som på ett humoristiskt sätt leker med våra föreställningar om fult och fint. Varför tycker hon att saker som av många betraktas som fula är så intressanta? Vi pratar också med stylisten Nicole W

I veckans Stil ska vi vända blicken mot Storbritannien och den brittiska monarkin för att ta en titt på en kvinna som var trendsättande ifråga om att ställa till det för dem prinsessan Margaret. Det vill säga drottning Elizabeths bångstyriga lillasyster, för vilken intresset, och nyfikenheten, har ökat tack vare den populära tv-serien The Crown, i vilken hon porträtteras som en glamorös rebell som gör uppror mot stelbenta traditioner och inleder en ny tid och stil för familjen Windsor. Med sin omskrivna olyckliga kärlek, skilsmässa, affärer och festande sopade hon banan inför prinsessan Diana, och de skandaler och skriverier som därefter har kommit att följa, skulle man kunna säga. När Prinsessan Margaret 1960 gifte sig 30 år gammal med fotografen Antony Armstrong-Jones blev hon även den första som gifte sig med en icke-kunglig i den brittiska monarkin. I alla fall den första på 400 år. Det blev förstås en skräll, men kanske inte lika högljudd som kungafamiljen befarat. Det var nya tider, inte minst i jus

I veckans Stil ska vi syna den amerikanska programledaren och skådespelerskan Oprah Winfrey i sömmarna. En kvinna som, sedan sitt brandtal om att nu räcker det under Golden Globe-galan nyligen, fick en hel del att exalterat börja elda på idén om att om att hon borde ställa upp i nästa amerikanska presidentval, 2020. Med sin inkännande stil full av värme, karisma och patos skulle hon klassa ut den nuvarande presidenten, Donald Trump. Det menar hennes fans som tillskriver Oprah Winfrey en sorts goda superkrafter som skulle kunna tillintetgöra dagens ondskefulla styre trots att hon helt saknar politisk erfarenhet. Det hade ju inte Donald Trump heller, säger de då. Just det, kan man svara på det. Oprah Winfrey själv sade i juni i år till tidningen Hollywood Reporter att jag kommer aldrig att ställa upp i ett val. Det är ganska så säkert. Men att som kändis ge sig in i politiken i USA är inget konstigt, eller något nytt fenomen. Det har flera gjort tidigare, med olika resultat. Bortsett från sin stora karisma