Filip & Fredrik Podcast

Filip delar med sig av ett mindre smickrande personlighetsdrag han blev varse härförleden under ett besök på en trinkstube i Berlin. Och Fredrik valsar runt i Frankrike och dricker blaskigt kaffe med mjölk som ser ut som streptokocker. Och så historien om Carolas egna Shoreline! 

Filip är i LA och bedyrar hur bra han trivs där och Fredrik konstaterar att man bara vill höra historier om folk som säger ”LA-flytten var ett misstag”. Felix Herngren är på besök och tillsammans går han och Filip på ett PT-pass på gymmet. Filip minns Felix barbröstade omslag i Caf och känner grov prestationsångest. 

Det har varit en stökig vecka, inte bara för att Fredrik blev magsjuk, utan framförallt för känslosvallet efter Tim Berglings bortgång. När man pratar om människor som precis gått bort så blir det ibland lite tillrättalagt, man pratar om dem genom prismat av att veta vad som hänt och kanske lägger man därför orden på ett visst sätt. Därför spelade vi tillbaka banden och hittade ett avsnitt från 2014 där Filip och Fredrik berättar om känslan de precis upplevde när de tillbringade en heldag med just Tim i Las Vegas. 

Man får, när man besöker 24 städer på 4 dygn, uppleva både det ena och det andra. Två mänskliga interaktioner från veckans turné har fastnat på på näthinnan hos både Filip och Fredrik. Ett möte skedde på ett community-table på en asiatisk restaurang i Göteborg och ett annat på en bensinmack i Söderhamn. Två möten som, jaa, kanske säger de inte bara nått om dessa personligheter, utan till och med nått om Sverige.

Filip vill den här veckan slå ett slag för Nya Karolinska sjukhuset, detta som en motvikt till alla självutnämnda dörroffertexperter som plötsligt dykt upp i kölvattnet av Nya Karolinska sjukhusets kris. Han ifrågasätter också om det är rimligt att Expressen skriver en dödsruna över en filmkritiker och Fredrik doppar tån i Svenska Akademien bråket.

Om Fredrik panikade sig igenom hela skolan i skräck för att underprestera så har Filip haft en mer prestationskravlös upplevelse. Och så har det fortsatt. Till exempel har Filip gått igenom livet ovetandes om hur högerregeln egentligen funkar och tänkt att ”kör jag försiktigt så löser det sig”. 

Fredrik ställdes inför ett dilemma i veckan när han var och laddade sin bil. Toarullen på den offentliga toaletten hade tagit slut och alternativen var få. Du kan, på riktigt, inte ana vad han gjorde sen. Men vad ska man egentligen göra när man ställs inför sådana dilemman? Är det inte exakta dessa frågor som Mensa-testen borde besvara? Istället för trianglar osv? Och så om Jerry Williams språkuniversum! 

Vad gör man när bruden på bröllopet kommer framdansande med en vodkaflaska i handen och en ”nu-är-det-din-tur-att-få-dansa-med-mig” blick? Man markerar dans. Inte för mycket och inte för lite. Man markerar. Trots att Filip hellre skulle stå i ett hörn och diskutera komplexiteten i Lasse Holms ”Canneloni, Macaroni” än att dansa på offentlig plats var han tvungen att just markera dans på ett bröllop häromveckan. Och Fredrik var där och såg allt.

1999 spelade den amerikanska porrfilmsskådisen ”Houston” in filmen ”Houston 620” där hon ämnade slå världsrekord i att ha sex med flest män inom loppet av 24 timmar. När Filip och Fredrik i helgen gjorde en blixtvisit i Götebog bodde de på Gothia Towers, och anmärkningsvärt var då att det redan efter lunch en lördag rådde fylleslag bland medelålders par som antingen var på väg till eller just varit på Tomas Ledins show på Rondo. Det gav Filip en idé. Han kallade den för Ledin 600. 

När Evert Taube pennade några av sina mest ikoniska visor så var sexismen och den ljusa beskrivningen av de prostituerades liv något som aldrig ifrågasattes. Filip skulle önska att det fanns lite mer smärta i skildringen av till exempel Flickan i Havanna. För hur hade det sett ut om Tomas Andersson Wij idag till exempel skrivit en visa om hur prosituterade kvinnor i Phuket skjuter pingisbollar ur coochien? 

Det är bara dagar kvar till premiären av Tårtgeneralen och Filip har flugit hem tidigare från LA för att ihop med sin pappa Lars medverka i Skavlan. Egentligen är det en dream-come-true för Lars, men nervositeten spelar honom ett spratt redan när Skavlans researcher ringer för ett rek-samtal. Fredrik försöker ha ett pep talk med Lars men frågan är om det hjälper. Fredrik tillbringar sportlovet i barndomshemmet i Bohuslän och inser att hans mamma har täckt huset med konst med idiomatiska utryck och grundheten i det förbryllar honom.

Filip gick på Josefine Jinders 30-års fest och insåg att hans dragning till att skåla gjorde honom till en stofil i sådana ungdomliga sammanhang. Till råga på det åkte han på en ordentlig avhyvling av Josefine. Och Fredrik är inne i ännu en ny kostfas, denna gång är han övertygad om att jordnötssmör är porten till evigt liv. Snart är det premiär! Boka er biljetter snarast.

Filip dömer ogärna folk som valt en urspårad livsstil, som till exempel CNN-ankaret Richard Quest som härrom året hittades halvnaken i Central Park med ett halsband rund nacken knuten till sin penis och lite metamfetamin i fickan. Men när det kommer till mer stramt folk, till exempel sådana som kanske inte har lika hög tolerans för Richard Quest:iga-eskapader, de dömer Filip mer än gärna. Och så lite om Ronaldos trekanstsfrisyr, Fosbury-flopp samt Marlon Brandos brevlådeknullande. 

Med pukor och fanfarer firar podden 400 avsnitt i en något nedkyl bil i väntan på Fredriks dotter. Filip fick grov prestationsångest i veckan när han ombads vid lämning på dagis skriva en dikt till sina barn som skulle läsas upp för hela klassen och Fredrik har på ålderns höst blivit varse om ett hummande tick-läte som han ger ifrån sig i stunder av berördhet.

Fredrik smyger igång veckans avsnitt med en len nattradioröst för att inte skrämma iväg Filip, som legat nedbäddad i flera dagar efter århundradets matförgiftning. Detta leder till en semantisk diskussion om huruvida honorar, ett begrepp flitigt nyttjat i 70-talets porrtidningar, ska väckas till liv och användas istället för dess synonym gage eller arvode. Och så får Filips visslande självgodhet en ordentlig törn. 

I Stjärnorna på slottet från 2014 så finns det ett gigantiskt frågetecken, en osannolik casting som än idag gäckar Filip. Varför får stolarna på Guldbaggegalan eventet att kännas mer som en tandläkarkonferens i Flen? Och hur kommer det sig att Bo Wideberg är så anekdot-kompatibel för filmabetarstofiler? 

Filip drömmer onda drömmar, som innehåller blod, vassa pennstift och mord på kända svenska programledare och som en konsekvens vaknar han kallsvettig och inser att han har försovit sig i 10 timmar så Fredrik fått stå ensam på scen när Tårtgeneralen ska säljas in till hela mediesverige. Fredrik tog tåget ner till Helsingborg för att, på en lyssnares inrådan, operera sin tand. Det ska tilläggas att veckans avsnitt är inspelat i bilen på väg hem från Köping en snöig tisdag i januari. 

Fredrik blandar ihop den franska ”kasta-i-sig-en-espresso-och-cigg”-frukostkulturen med den svenska Wassberg/Kalla-traditionen där man hinkar i sig ett par portioner havregrynsgröt för att komma igång. Och så om Golden Globe-kändisarnas hittepå aktivism när de tog med sig riktiga aktivister på galan i söndags och hur det är ett bevis på att det tar så oerhört lite för att en Hollywoodkändis ska få lite goodwill - gå på nått aktivistkällarmöte i en slovakisk förort istället för att skryta om ert ”engagemang” på primetime. Filips pappa Lars är på besök i LA och när podden spelas in så har han barnvaktsjour och med tanke på att Lars aldrig höjde rösten under Filis uppväxt så är det kanske inte så konstigt att Lars låter Tage springa runt med en kökskniv i högsta hugg på nedervåningen.

Det nya året är här och inget har förändrats. Filip lägger bud på Frank Sinatras necessär, trots oklara äkthetscertifkat, och Fredrik kommer inte ens igenom K-specials signaturmelodi innan akademikerkomplexet bubblar upp. Och trogna lyssnare vet att Filips driver en lågintensiv strid mot DN, men trots detta kan han inte låta bli att älska Peter Wolodarski när han möter honom på en lunch. 

Årets sista avsnitt bjuder icke på en årsammanfattning, men ack så mycket annat! Bland annat har Fredrik vart hos sin kuwaitiska frisör, Momo, som berättade att bland hudkännare är snigelslem den senaste trenden för att få den där Kim Jong-Un:sk slätheten i hyn. För det är ju sen gammalt att man som politiker måste hitta den där visuella uspen som får satirikerna att spinna. Gorbatjov, Dahl, Churchill. Alla hade de någon kroppslig usp som stack ut. Och så pratas det om vad det skulle betyda för isbjörnens överlevnad om det visade sig att kinesiska män skulle få för sig att isbjörnens "serum" skulle kunna hjälpa till att få diamanthårt stånd. Gott nytt år!