Filip & Fredrik Podcast

Filip tassade över gatan i veckan till sin nya grannes inflyttningsfest. Men det tog inte många minuter innan föraktet för de Harvardutbildade sitcom författarnas polerade solglasögon fick Filip att känna avsmak. I dörren stöter han ihop med en stilig och lättfotad Jeff Goldblum som är på väg hem med sin mången år yngre fru, men innan Filip vet ordet av har han lyckats haspla ur sig en sån grov förolämpning att han, om inte utslängd, blev i alla fall portad från framtida grannfester.

Filip har i veckan sett en dokumentär om den legendariske gamle tyska tennispelaren Boris Becker och är mind-blown över att den var så bra, trots att den egentligen var usel. "Man måste se den med rätt mind-set", menar han. "Tar man den för vad den är så kommer den bara flyga en över huvudet.” Vilket föranleder en gammal insikt de haft sen länge, att när deras barn flyttat hemifrån och de bägge blivit utbytta i TV-rutan av ett gäng fräscha youtubers, så kommer de inleda en karriär som kuratorer för samlingar av dokumentärfilmer som de presenterar på ett raffigt sätt för att optimera upplevelsen.

Den svindlande tanken tänks att en av vår tids bästa idéer är glassbåten, och att ett av de mest icke-DDR-iga inslagen i svenska barn vars uppväxt skedde på 60/70/80-talet var glassbilen. Och om Fredrik ponerar att Louis Pasteur kom på pastöriseringen, men så inte är fallet, är denna podd då en spridare av fake-news?

Finns det en patenterad Ruben Östlundsk ”konstig-stämning”? Om man ska tro Ruben själv så ja. Man talar ju om en Norensk-stämning och i veckan fick Fredrik faktisk bekräftat att det finns situationer i livet som är som tagna ur en scen från en av Rubens filmer. Och Filips kringflackande, liv med en fot i taxin, fortsätter

Att man aldrig mår så bra som efter 3 glas öl är ett faktum som både Filip och Fredrik sedan länge konstaterat. I veckan fick Fredrik dock äntligen förstå hur det kommer sig att den magiska gränsen ligger just där. Och Filip berättar om den Macchiarini-liknande läkaren han träffade på sin dotters födelsedagskalas som föreslog att Filip skulle spruta in stamceller på läkarens klinik i Tijuana för att känna sig evigt ung.

En vis man sa en gång att man ska aldrig förneka en människa, dens människans oaser. Samma man sa också att att han har en stark emotionell koppling till chilinöten, så man ska kanske ta det första rådet med en nypa salt. En annan samtida vis person sa ”att sluta ögonen är att inte ta livet på allvar”. Tänk att alla dessa visheter och ack så många fler finns nu tillgängliga för dig att lyssna på i denna veckas avsnitt av Filip och Fredriks podcast! 

I 11 år har Filip blivit bjuden på en av Hollywoods stora Halloween fester, men han har alltid tackat nej. Fram tills i år. Iklädd rosa Elsa dräkt, tänk Frozen, så dyker Filip upp, med bultande ångest, och stoppas redan i dörren. Och om krishanteringskonceptet att ”gasa sig ur krisen” och vad en stram Las Vegas show med arkitekturtrion Claeson Koivisto Runo egentligen skulle handla om! (Disclaimer: i avsnittet kallas arkitekturtrion aningen felaktigt för "Eero Koivisto Rune")

Ett av de mest återkommande temana i podden är Filip och Fredriks önskan att de vore någon annan än den som de egentligen är - att man till exempel var personen som älskade att träna kl 06.30 en regnig söndag, eller personen som inte moffar i sig pommes utan att översköljas av självhat eller framförallt - att man vore människan som när den hittar The Stooges album Fun House i en gammal låda i källaren utbrister ”Åh fan! Fun House! Den ska jag lyssna på” och FAKTISKT gör det! 

Det är som ”Carpool karaoke”, fast utan James Corden, musiken och ljudkvalitén. För denna veckas avsnitt är inspelat i en bil på väg ut till Arlanda dit Fredrik, faderligt i arla morgon stund, skjutsar Filip innan han ska kliva på flyget till Los Angeles. Om Fredrik har ångest över den kassa ljudkvalitet som är en bieffekt av att spela in en podcast i en bil som färdas på en motorväg är det inget som Filip relaterar till, tvärtom, aldrig har podden känts så levande som denna vecka tycker han. Resultatet får ni kära lyssnare avgöra! 

Samklangen mellan Harvey Weinsteins yttre och vad han anklagats för under de senaste dagarna är enorm och när Filip stötte på Harvey på Chateau Marmont under oscarsveckan 2007 (tillsammans med Marion Cottilard) så fick han då en liten inblick i demonproducentens bottenlösa svineri. På den tiden då Anders Lundin programledde Allsång på Skansen ryktades han hoppa i första bästa taxi och bränna ut till Arlanda så fort sista avsnittet av säsongen var sänt och hinkade i sig en eller fyra gin och tonics på flygplatsen innan han hoppade på flyget till Papa Nya Guinea.

När Fredrik klev ner i källaren på krogen Hannas på Södermalm i Stockholm en sen kväll på 90-talet så var det med tron om att han tillhörde en extremt liten och utvald skara människor som var där för att se Tom Petty göra en exklusiv spelning med the Mudcrutch. Och har "Guben i lådan" sketchen med Martin Ljung "stood the test of time" bättre än Mr Beans penvässarsketch? Och var det ett sliding doors moment som gjorde att Filip inte idag lever i en frireligiös tillvaro i en mellanstor stad i Florida?

Filip och Fredrik har gjort hundratals TV-produktioner genom åren men har trots detta bara haft en enda premiärfest, detta till skillnad från de flesta andra produktionsbolag vars kristallklingande champagneglas ekar långt och länge. Filip har i veckan, femton år efter alla andra, köpt en klotformad gjutboll för att göra sfäriska isbollar till sin kvällspinne. Men frågan är om han har tålamodet att vänta på att 5 cm is ska frysa? Och var Diet Coke-reklamen från 90-talet när kontorskvinnorna flockas till ett fönster för att få kasta en trånande blick på den sexiga byggarbetaren första gången Milfen gjorde entré i TV? Eller var reklamen bara en motreaktion på 90-tals feminismen? Och vad har Aurora med Janne "Loffe" Carlsson att göra?

Dave Grohls exklusiva Stockholmsspelning i veckan fick Filip att överge sin egenpåtvingade enslighet och bege sig ut för att möta folk igen. Och som han gjorde det. Starkast upplevelsen är kanske när Ola Rapace stormade ut från konserten efter bara första låten på väg mot (kanske!) en illa belyst lägenhet, i en 020 taxi, fylld av mindre bemedlade människor. Och hur kommer det sig att Chris Isaak konserten som Fredrik var på för typ hundra år sedan än idag är en av hans bästa konsertupplevelser? Och så det vemodiga i att uppfylla Lars Hammars största dröm i livet: att få kommentera en Malmö FF match.  

Filip har nått insikten att hans sociala behov har minskat akut den senaste tiden, han gör allt för att bli lämnad i fred och skulle han mot förmodan ha ett spännande möte så skulle det med största sannolikhet ske på SAS loungen på LAX där han frotterar. Fredrik däremot är ute ur de trängande barndomsåren och genar mer än gärna med sin fru genom köket på Riche rakt in till Teatergrillen. 

Fredrik tror sig ha knäckt koden på vad som skulle kunna få Moderna Museets besökssiffror att skjuta i höjden och Filip har hate-watchat/guilty pleasure tittat på en dokumentär om svensk stand-up och den är precis lika förutsägbar som han hade väntat sig. Varför vinter OS 1994 gick till Norge och inte Sverige kan spåras till en försenad kung och en ypperligt alert Gro Harlem Bruntland. 

Fredrik blir ju mer och mer lik Howard Hughes och om det inte vore för de 44 minuterna han är live i Breaking News så skulle ingen antagligen få syn på honom. Detta till trots så är han enormt taggad inför helgens Kristallen gala där han, ifall han och Filip nu vinner pris som årets programledare (glöm inte rösta!!), lovat att hålla det kärleksfulla brandtal till Filip som han annars aldrig vågar hålla. Filip och sin sida får rysningar längs ryggraden få fort ett Expressen-liknande nummer dyker upp på mobilen och han förväntas förklara varför han, eller mot förmodan någon av gästerna, sagt något kontroversiellt. Och så funderingar kring varför nutidens vetenskapsmän/kvinnor är så okända? Curie, Oppenheimer, Celsius - var är dagens vetenskaps-rockstjärnor?

Filip tittade på en dokumentär om storkuklugnets okrönte konung, Pablo Picasso, och okåt förblev inte Filip under de 57 långa minuterna. Människans förmåga att visa sin outtröttliga platthet blev tydlig i veckan när Bonnie Tylers 80-tals dänga "Total Eclipse of the Heart" seglade upp som etta på iTuneslistan, enkom för att den har "eclipse" med i titeln. En låt som för övrigt Filip stod i en ring och sjöng på en ö i Mälaren med sina klasskompisar när han gick i nian. Fredrik inspireras av tanken på att hitta till den buddhistiska livsinställning att inte värdera saker som sker i livet som bra eller dåliga utan bara konstatera deras existens och Filip minns hur star-struck han blev av ett möte på krogen WC på Södermalm på 90-talet med Schyffert och Olle Ljungström.

Semestern är över och det tar 1 dag innan Fredrik knaprar magkatärrstabletter. På sin semester har han dock hunnit med att uppleva två av sitt livs starkaset stunder, en förkortas MOAC, den andra, ja den får ni lyssnar er till. Filip å sin sida äter sig sakta igenom Los Angeles kulturutbud, på jakt efter en sorts carpe diem känsla gentemot LAs oändliga möjligheter. Och förra helgen var ju DNs årliga utomhuskonsert på Sjöhistoriska och som sig bör serveras en liten roast kring detta Diggiloo-liknande evenemang. Snart börjar Breaking News! Vad sista låten hette? Det var Brenda Fassie med låten Vul'indela.

Vad vore en podcast utan ett osmickrande erkännande av extremt osympatiska känslor man haft på sistone? Därför slår Filip till med ett dundererkännande! Och Fredrik fylls av olust när han i drive-in fönstret hos en hamburgekedja ska beställa en halloumiburgare som dock inte kallas halloumiburgare utan är döpt efter den vänsterdoftande veganbulgurfestivalen i Göteborg. Och så historien om Maurizio Cattelans troféjaktstavla som inte togs emot särskilt väl av dess beställare.

Filip kryper till korset med sin "pratar-gärna-högt-om-alla-svåra-dokumentärer-jag-sett"-aura och för Fredrik är veckans bekännelse att han ALDRIG hört låten "Guldet blev till sand" från Kristina från Duvemåla, vilket i sin tur får Filip att ta ton, bokstavligen, och även erkänna att han gärna skulle medverka i en musikal. Och så får ni även svar på varför pedofiler alltid ser likadana ut i film.