Publicerat

Om man går tillbaka till radions födelse 1925 och följer utvecklingen fram tills idag, ser man att pressen i stort sett alltid kämpat mot public service- radions och televisionens utveckling. Tidningsutgivarnas hårda kritik mot Sveriges Radios nya webb kan närmast ses som en logisk följd av tidigare varningar och protester. Detta framgår klart av den forskning radiohistorikern Göran Elgemyr bedrivit. Och av de böcker han skrivit. Därför gör Publicerat en historisk återblick tillsammans med Göran Elgemyr. Han får helt enkelt berätta hur förhållandet mellan tidningarna och radion utvecklats genom åren. Hårdnande kritik Tidningsutgivarna, med TU:s vd Anna Serner i frontlinjen, har under något år nu riktat allt hårdare kritik mot att Sveriges Radio och Sveriges Television satsar på och förbättrar sina webbsidor. Kritiken förnyades i samband med att SR:s nya webb presenterades i förra veckan. (Här kan du höra en diskussion om saken mellan Anna Serner och SR:s vice vd Cilla Benkö ii förra veckan.) Förtydligar sig

-Arbetarrörelsen måste lära sig hur medierna fungerar. Och nyhetstyrning kan vara ett sätt att nå ut. Då kanske facken inte så ofta utmålas som bovar i dramat. Det säger Jesper Enbom - medieforskare vid universitetet i Umeå. Handels sabbar påsken genom att varsla ett 80-tal butiker om strejk. Det var andemeningen i det som stod på en tidnings löpsedel i början av veckan. Hade löpet istället sagt: Handels strejkvarslar för att ge dåligt betalda butiksanställda bättre villkor, då hade i varje fall det fackförbundet lyckats bättre med sin "nyhetsstyrning". Strategisk kommunikation Publicerat diskuterar medierna, facket och avtalrsörelsen med Jesper Enbom, som är lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid universitetet i Umeå och specialiserad på strategisk kommunikation. Frågan är också vad det betyder att upp mot 90 procent av dagstidningarna är borgerliga? Övre medelklassvärderingar? -Dessutom är kommer journalister från övre medelklassen. Det spelar också spela in i hur facket skildras, säger Jesper En

Radio är som luft - den bara finns där, brukar man säga. Men konkurrensen hårdnar - från tv, nätet, mp3-spelare, mobiler och sociala nätverk till exempel. Så var händer med radion i framtiden? Det diskuterade kring 400 deltagare från 35 europeiska länder vid en stor radiokonferens i Köpenhamn i torsdags och i går. Sveriges Radio satsar hårt på nätet och olika mobila plattformar, men skrotar i höst helt sändningarna på kort- och mellanvåg. På torsdag presenterar SR istället en helt ny förstasida. Även P4 får en ny hemsida. Övriga kanalers startsidor kommer senare. Webbradion får också nytt format och ska bli enklare att lyssna på. Satsar allt på nätet? Men måste det betyda att kort- och mellanvågssändningarna försvinner helt? Det frågar vi Sveriges Radios vice vd Cilla Benkö, som var en av deltagarna på radiodagarna i Köpenhamn. Allt radiofolk Och vad händer med radion i övriga Europa? Det diskuterade mängder av talare på "Radiodays Europe 2010", en konferens om enbart radio. Bland deltagarna fanns både repr

När Institutet för mediestudier drogs igång av ett antal företag och organisationer för elva år sen trodde kritikerna att McDonalds och de andra var ute efter att stoppa hård granskning. Sedan ett år finns sajten "Second Opinion", som lever på att missnöjda uppdragsgivare bekostar sajtens mediekritik. De är enbart ute efter att tjäna pengar, säger kritikerna. Men vilka mål har de här mediegranskarna? Har de satt några spår i press, radio och tv? Har de förbättrat journalistiken? Det frågar vinye föreståndare Torbjörn von Krogh och Mats Olin, som grundat, "Andra åsikten". Men frågan går också till frilansjournalisten Fredrik Laurin, som mest arbetar för SVT:s Uppdrag Granskning och skriver i tidskrifter som Filter. Ganska etablerat Och till frilansande PR- och kommunikationsmannen Staffan Dopping, länge känd som journalist på radio och tv. Institutet för mediestudier - även kallat Sim(o), som står för Stiftelsen Institutet för mediestudier (oberoende) - är idag ganska etablerat. Kritiken upphörde ganska sna

Senast om ett par veckor måste de svenska public service-bolagens ägare, den så kallade förvaltningsstiftelsen, tillsätta en ny ordförande för Sveriges Radio. Enligt flera uppgifter lär tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg ligga bäst till. Men är det bra med politiker i styrelsen för public service-bolagen? I Tyskland gick det ganska snett när en del politiker i styrelsen för tv-kanalen ZDF bestämde sig för att bli av med chefredaktören Nikolaus Brender. Alla andra inblandade ville ha honom kvar. Men Brender tvingas sluta den sista mars, officiellt för att ZDF:s tittarsiffror minskar. Fast alla vet att det beror på att politikerna i styrelsen aldrig lyckades kontrollera honom. Skulle något liknande kunna hända i Sverige? Det frågar vi it-debattören och historikern Lars Ilshammar, som suttit länge i SR:s styrelse. Ökat politikerinflytande? Ilshammar är starkt kritisk mot att förvaltningsstiftelsens styrelse tycks gå tillbaka till det gamla kritiserade systemet: att dela upp och ut public service bola

Kommer vi att lyssna mer på Sveriges Radio via våra tv-apparater i framtiden? Det hoppas två ljudtekniker på SR som håller på med flera projekt, både i det nuvarande marknätet och i det kommande. SR är till och med först med att sända bild i det här formatet (MPEG 4). -Det skulle inte alls bli särskilt dyrt med grannländernas public service-tv i distributörernas grundutbud. Det hävdar Copyswedes vd Mattias Åkerlind i motsats till vad Com Hem sa i Publicerat förra veckan. Publicerat förra veckan handlade om nordisk tv i det digitala marknätet. Mindre om Sveriges Radios kanaler, som redan finns där. Men kanske blir det vanligare att lyssna på radio via tv-apparaten i framtiden? Radio via tv-näten Det pågår nämligen en hel del försök med radio via de digitala marknäten. Det vet Lars Mossberg och Bo Ternström från Sveriges Radios Tekniska utvecklingsavdelning mer om. De håller på med flera radioprojekt i marknäten. SR är till och med först med bilder i SVT:s framtida digitala nät.  Andra generationen marknät 

I 40 år har en del politiker kämpat förgäves för en gemensam nordisk tv-kanal. I ett tiotal år har de diskuterat en nordisk kultur tv-kanal typ tysk/franska Arte. Det förslaget har aktualiserats igen av oppositionspartierna i Norge. Nu vill svenske politikern Mats Johansson i varje fall ha igång en nordisk tv-PORTAL på nätet. Ett kanske mer realitiskt projekt? Frågan är också om möjligheterna att se grannlands tv bara ska försämras? -På den nordiska tv-portalen ska man hitta Matador och liknande intressant material från de nordiska tv-bolagen. Det finns massor i arkiven. -Och vi är beredda att skjuta till pengar för att få igång portalen, säger Mats Johansson - moderat riksdagsledamot och medlem i Nordiska Rådet. Nordisk förkämpe Vi sammanförde honom med Anders Ljunggren - numera svensk ambassadör i Island, som länge kämpat för ett ökat nordiskt innehåll i våra tv-apparater. Ljunggren var tidigare centerpolitiker och har bland annat utrett olika radio- och tv-frågor. Vilka är hindren? Så varför har planerna

I Finland pågår ytterligare nedbantning medan lyssnare och tittare protesterar högljutt mot en ny medieavgift. I Norge står en hård kamp om makten över de nya medierna, medan svenska SVT, SR och UR är inne i en tillfällig andhämtningspaus. I Island riskerar public service radio och tv svältdöden. Medan de danska verkar överleva den tidigare chockterapi de var orsak till. Publicerat har varit på ett nordiskt medieseminarium på Hanaholmens kulturcentrum utanför Helsingfors, där de stora finska, kommersiella mediekoncernerna betygade public service sin vördnad. De var fullt beredda att leva i fredlig samexistens. En grekisk tragedi? -Men bakom kulisserna kan vi ana ett riktigt grekiskt drama. En kamp om överlevnad från båda sidor, säger Tom Moring - professor i journalistik i Helsingfors. Tom Moring ser en stor risk för segregerade mediesamhällen, där kvalitetsjournalistik bara når en mindre del av invånarna i Norden. EU mot public service?  Så vi sammanförde honom med Mats Svegfors - vd på Sveriges Radio - Gu

I veckan har Sydsvenskans tidigare chefredaktör Hans Månson suttit i något så sällsynt som en tryckfrihetsrättegång, stämd för grovt förtal. Men Månson friades. Samtidigt kommer hans bok "Spelet bakom rubrikerna" ut. Undertitel:"Om journalister, journalistik och det personliga ansvaret". I boken visar han mängder av exempel på att även våra mest etablerade massmedier ofta tillåter sig att slira på regelverken. Varför finns Zlatans Ibrahimovic sko i närbild på nyhetsplats i Expressen? Hur lätt är det att få en gratisresa till Israel?  Hur lyckas Sveriges Television göra dyra program utan att självt betala så mycket? Varför skriver Bonniertidningarna så mycket om TV4:s program? Många inblandade Inom branschen är slirandet på regelverken inget nytt eftersom många på ett eller annat sätt, i större eller mindre utsträckning, är inblandade. Det kan handla om crosspromotion, indirekt sponsring, textreklam, betald journalistik och så vidare i en lång rad. Flera Publicerat? Varje kapitel i boken "Spelet bakom rub

Det är svårt att höra när det ligger bakgrundsljud under talet. Olidligt när musik och tal sänds på så olika nivåer. Varför blir det helt tyst i radion i bland? De här hör till de vanligaste frågorna och klagomålen som strömmat in till Sveriges Radios Lyssnarkontakt. Samtidigt visar en färsk undersökning att 82 procent av den svenska befolkningen anser att Sveriges Radio har bra ljud och god hörbarhet. Men det är naturligtvis meningen att alla lyssnare ska tycka att ljudet är bra och hörbarheten god. Så var ligger problemen? Det diskuterar vi med två erfarna ljudtekniker och sänder hela Publicerat i form av Lyssnarkontakt. Tidigare musiktekniker Beredd att svara på lyssnarnas frågor är Hans-Erik Järvenhag, biträdande teknisk chef på programenheten i Stockholm. Han har dessutom tidigare lång erfarenhet som musiktekniker. Speciellt hörbarhetsprojekt Diskuterar ljudfrågorna gör dessutom Björn Carlsson från SR:s utvecklingsenhet, tidigare teknisk chef på SR Gotland. Carlsson har också hållit i det så kallade hö

"Sverigedemokraterna gynnas också av att medierna hyser ett fullkomligt oproportionerligt stort intresse för det lilla extremistpartiet". Det skrev statsvetare Björn Johnson vid Malmö högskola i en debattartikel. Stämmer detta? Och hur kommer Sverigedemokraterna att bevakas fram tills valet i höst? Det diskuterar tre journalister som alla gett ut böcker mer eller mindre i ämnet. Lena Sundström, författare och journalist, som bland annat skrivit boken "Världens lyckligaste folk". Boken handlar inte minst om de danska medierna och Dansk Folkeparti. In på skinnet Vidare Pontus Mattsson, inrikesreporter på Ekot, som gett ut "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" efter att ha följt partiet i många år. Och Niklas Orrenius, reporter på Sydsvenskan som också skrivit mycket om partiet. Flera av hans reportage i skilda ämnen finns samlade i boken "Här är allt så perfekt". Ny bok på gång  Just nu håller han på att skriva klart en bok enbart om Sverigedemokraterna. Den boken beräknas komma ut i april. I måndags fic

Den franska dokumentärfilmen "La Terre parle arabe", som ger den palestinska sidans syn på det som hände i Palestina före 1948, har vunnit flera festilvalpriser. Men den har hittills inte visats av något västligt tv-bolag. Vi undrar varför? -En "tystnadens konspiration"? Tv-kanalerna är rädda för att chocka tittarna och skapa uppståndelse, tror filmaren Maryse Gargour, som gjort filmen. Stoppad i Frankrike France 5 köpte snabbt dokumentären. Men efter några månader blev det stopp. Sveriges Televisions inköpare rekommenderade också filmen. Men den köptes aldrig in. Den som sade nej var Otto Fagerstedt - projektledare på. Vi har bjudit in Otto Fagerstedt för att få en förklaring till varför de svenska tittarna inte får se filmen. "Två land, ett folk" Vi har dessutom bett Sören Wibeck - medarbetare på P1:s- att se och kommentera filmen. Wibeck har nyligen gett ut boken "Ett land, två folk", som handlar just om konflikten Israel-Palestina. Inte minst historien före 1948. Opublicerat material -Jag hoppas fortf

-Bonnier misskötte försäljningen av den oberoende tidningen Diena i Lettland. Koncernen borde ha tagit ett tydligare långsiktigt ansvar. Nu riskerar landet att bli helt utan oberoende, kritiskt granskande medier. Det säger Hans De Geer - professor vid Stockholm School of Economics i Riga och tidigare på Handels i Stockholm. Hör Hans De Geer diskutera Bonnierkoncernens hantering av Diena med Casten Almqvist - affärsområdeschef för Bonnier Business Press, som ansvarade för Diena och Dienas Bizness fram till den plötsliga, hårt kritiserade försäljningen i somras. Bulvaner anlitade? Hans De Geer är rädd att tidningen köpts av bulvaner åt personer med helt andra tankar bakom tidningsutgivning än de tidigare svenska ägarna. Frågan är också om Bonniers nya ledning tänker mer på pengar än det fria ordet?    Grävutbildning i Lettland  I samtalet medverkar också Hans Månson - tidigare chefredaktör för Sydsvenskan, som på måndag drar igång en utbildning i grävande journalistik i Riga. En utbildning som sedan också hål

-Anledningen till att Afrika består av så många diktaturer är att statschefer typ Mugabe fortfarande kontrollerar medierna! De ekonomiska problemen gör dessutom att regimerna kan ta tillbaka de få oberoende medierna som ändå finns. Det säger William Gumede - en av Afrikas mest inflytelserika journalister och samhällsvetare. Publicerat diskuterar idag mediesituationen i Afrika med William Gumede, som kommer från Johannesburg i Sydafrika och skrivit mycket för The Guardian och Independent med flera. Han har också gett ut flera böcker. Han beklagar att många länder i västvärlden nu minskar på det så kallade demokratibiståndet, pengar till oberoende medier. Dyr och långsam process -Att skapa tryck- och yttrandefrihet, mer demokrati, är en mödosam och långsam process. Givarna vill helst ha snabba och mätbara resultat, säger han. William Gumede har också många synpunkter på hur de västliga medierna rapporterar från Afrika. Och beklagar att västs redaktioner i stor omfattning drar ner på bevakningen av Afrika. "Re

Sedan några år granskar och jämför ett antal medieforskare om journalistiken blir bättre med ökad mångfald på några mediers redaktioner i Stockholm och Berlin. Vilka är problemen och glädeämnena? Publicerat pratar med tre av forskarna. Det har länge sagts att rapporteringen i medierna skulle bli betydligt bättre om redaktionsledningarna anställde flera journalister med utländsk bakgrund. Nyhets- och faktaredaktionerna på press, radio och tv domineras som bekant av vita medelklassjournalister. I Tyskland dessutom av män. Mångfaldslinjer Men det här börjar sakta förändras. Frågan är då om journalistiken blir bättre med fler reportrar med olika etnisk bakgrund på redaktionerna? Det är det som undersöks i projektet "Mångfaldslinjer - journalistisk produktion ur ett mångkulturellt perspektiv i Stockholm och Berlin". Södertörns högskola Vi har bjudit in medieforskarna Heike Graf vid Södertörns högskola, Leonor Camauër från Örebro universitet och Jan Inge Jönhill - också från Örebro - för att höra vad de kommit fr

"Skjut inte på journalisten! - 19 korrespondenters berättelser om yttrandefrihetens gränser". Det är titeln på en antologi i vilken ett antal kända svenska utrikesreportrar berättar om sitt ofta mycket riskfyllda arbete. Rolf Porseryd skriver till exempel om när hans TV4-kollega Ulf Strömberg sköts ihjäl i Afghanistan. Porseryd överlevde precis som filmaren Martin Adler. Två år senare dog Adler av en mördares kula i Somalia. Publicerat pratar med en av redaktörerna för boken, Lars Gunnar Erlandson, som under flera årtionden var Sveriges Radios korrespondent i olika delar av världen. Med i samtalet är också Eva Elmsäter från Sveriges Television. Elmsäter var tidigare SVT:s korrespondent i Ryssland och skriver om sina erfarenheter från Tjetjenien-krigen. Korrar spraras in Utrikesreportrarna blir allt sällsyntare när västs medier världen över, med få undantag, skär ner på utrikesbevakningen. Lars Gunnar Erlandson har ändå, tillsammans med sina medredaktörer Ingmarie Froman och Urban Löfqvist, lyckats få ihop 1

EU:s tidigare biståndskommissionär Louis Michel, som träffat Eritreas president Afewerki åtskilliga gånger, anser att han närmast är galen. Men kommissionens Eritreaexpert Jeremy Lester tycker ändå att EU gör rätt som utan villkor beviljar landet drygt 1.2 miljarder kronor i bistånd. Det tycker däremot inte flera av de svenska EU-parlamentarikerna. Det framgick av ett seminarium och utfrågning om fallet Dawit Isaak som anordnades av Eva Britt Svensson, Olle Schmidt, Marita Ulvskog och Carl Schlyter i Europaparlamentet i Bryssel i onsdags. Publicerat var med när EU:s tidigare kommissionär för utveckling och bistånd - Louis Michel - berättade om sina många och långa möten med Eritreas president och diktator Isayas Afewerki. -Han pratar, pratar och lyssnar aldrig. Och han reagerar reflexmässigt på precis samma sätt som Fidel Castro kunde göra. Till exempel när Afewerki förnekar att det skulle förekomma fattigdom i Eritrea. Eller problem med de mänskliga rättigheterna, säger Louis Michel. Många och långa träffa

Av förra veckans Publicerat framgick att många inblandade gärna omvandlar Allmänhetens Pressombudsman (PO) till en Allmänhetens medieombudsman (MO), gemensam för alla medier. Mot detta är främst Sveriges Television och Sveriges Radio, som gillar Granskningsnämnden. Men nu visar det sig att dagens PO-system redan är i ekonomisk kris! Samtidigt som "landets ledande publicister" är för en gemensam medieombudsman, vill deras organisation Tidningsutgivarna (TU) inte längre betala huvuddelen av ens pressombudsmannen. Därför har Publicerat samlat ett helt nytt gäng för en ny diskussion om framtidens frivilliga självsanering. I dag står nämligen de inblandande parterna väldigt långt i från varandra. Om de inte kommer överens snart, är redan hårt belastade PO:s kansli utan finansiering till våren. Samtidigt går Yrsa Stenius mandat som PO ut. Oskälig betalning? TU:s vd Anna Serner har bestämt förklarat att TU inte längre tänker betala 90 procent av kostnaderna "för något som alla har glädje av".  -Vi tycker att inte

Ska Allmänhetens pressombudsman (PO) omvandlas till Allmänhetens medieombudsman (MO)? Och Pressens opinionsnämnd bli Mediernas opinionsnämnd? Den diskussionen är i gång igen i samband med att PO fyller 40 år. Enligt en undersökning vill en majoritet av "Landets ledande publicister" att en medieombudsman och en medienämnd ska ta hand om inte bara pressens övertramp, utan även radions, tevens och nätets etiska frågor. Detta inte minst för att alla massmedier mer eller mindre "växer ihop". Tidningar sänder tv, radio och tv finns på webben med text och nätmedierna innehåller lite av varje. "Jättehedersdomstol"? Men är det praktiskt genomförbart med ett frivilligt etiskt system, en hedersdomstol för alla medier? Kan en ny gemensam instans ta hand om alla de frågor som statliga Granskningsnämnden för radio och tv sköter?    Vill undgå lagstiftning  Den stora vinsten är att allmänheten bara har en instans att vända sig till oavsett vilket massmedium kritiken gäller. Man vet bättre vart man ska vända sig om man vil

-Av rädsla för islam jagar vi idag muslimer på samma sätt som McCarthy hetsade mot vänstersympatisörer i USA på 50-talet. Och medierna i Europa spelar en stor roll i demoniseringen av muslimer. Det anser Liz Fekete, forskare och chef för Institute of Race Relations () i London. Gäller den här kritiken också svenska medier? Det försöker vi reda ut genom att fråga bland andra medieforskare Gunilla Hultén på JMK vid Stockholms universitet, som just gett ut boken "Journalistik och mångfald". I den går hon igenom mycket av forskningen på det här området. Bland annat då om medierna, islam och muslimer. Syftet gott, men... Gunilla Hultén tycker till exempel själv att SVT:s serie Halal-tv hade ett gott syfte, att skapa större förståelse för muslimska perspektiv. Men resultatet blev ändå att programmet mest handlade om konflikt, polarisering och betonade kulturella skillnader mellan muslimer och övriga samhället.   En passande fiende Liz Fekete gav nyligen ut boken "A Suitable Enemy", "En passande fiende", med under