Publicerat

I denna den sista upplagan av Publicerat i P1 hör vi om mediernas framtid. Den har nämligen Framtidskommissionen försökt kartlägga. Hör också hur tre journalistelever vid Skurups folkhögskola ser på sin framtid. Dessutom förklarar P1-chefen varför Publicerat inte har någon framtid, utan läggs ner. Och måste alla program i P1 göras i Stockholm? Det är medieprofessor Ingela Wadbring vid Mittuniversitetet i Sundsvall som skriver om mediernas framtid i, som kommer att presenteras om en dryg vecka. Bakomstår regeringen. Kommissionen leds av medieprofessor Jesper Strömbäck - också från universitetet i Sundsvall. Han är även redaktör för debattboken. Ökad konkurrens ger ökade klyftor Men mediekapitlet är alltså skrivet av kollegan Wadbring, och hennes kapitel har fått rubriken "Ett allt mer fragmenterat medielandskap". Att komma år fragmentiseringen och de ökade informationsklyftorna är de viktigaste utmaningarna ur ett samhällsperspektiv, anser Wadbring. "Nyhetsundvikare" nytt ord Gruppen "news avoiders", "nyhe

Den här mellandags-veckan bjuder Publicerat på ett litet julbord med olika inslag. Som sig bör under julen plockar vi fram allt det vi har i skafferiet. Alla medier har en agenda? Vad sägs om lyssnaren i Norrköping som anser att alla medier har sina egna agendor? Det finns därför ingen anledning att beskärma sig över att arabiskspråkiga Al Jazira följer sin ägare emiren i Qatars önskemål till exempel. Något som vi tog upp för ett par veckor sedan. DN:s utveckling Frilansjournalisten Per Runesson hör till de journalister som varit med och hörts längst i Sveriges Radio. Han bidrar idag med en betraktelse över Dagens Nyheter förr och nu. Filmens framtid Vår filmvetare Ingela Brovik var med när Europas Cinemas - ett nätverksom arbetar för att europeisk film ska visas i Europa - hade konferens i Paris nyligen. Mot Hollywoods dominans Frågan var bland annat vad man kan göra åt Hollywoods dominans, som blir ännu tydligare nu sedan alla biografer måste digitaliseras med det amerikanska formatet 2K? Svarar gör nä

Hur har journalistiken utvecklats genom åren? Hur fungerar den idag? Och hur blir det i framtiden? Det frågar vi två journalister som skrivit böcker om livet om reporter: Björn Kumm och Jan Mosander. Både Björn Kumm och Jan Mosander har arbetat länge på Sveriges Radio och olika tidningar, Mosander dessutom en del med tv. Men de skriver kanske mest om sina erfarenheter som utrikeskorrespondenter. En manlig nostalgitripp? "Bysmeder, stinsar och utrikeskorrespondenter är lika omoderna. Korrarna bjuder på en nostalgitripp till en nyss svunnen, manlig värld." Ungefär så skriver historikern Kim Salomon i en recension av böckerna i tidskriften "Repons". (I recensionen ingår också Herman Lindqvists bok "Mitt Allt".) Vad vill de med sina böcker? Men vad vill Mosander och Kumm egentligen berätta? Vad döljer sig bakom redogörelserna för arbetsvillkor, storpolitik och karrirär? Undrar Salomon. Vi gör därför ett försök att reda ut vad Björn Kumm vill med sin bok "Uppdrag Världen" och Jan Mosander med "Bland spioner, k

Al Jaziras arabiskspråkiga tv-kanal fungerar idag som en sorts talesman för Qatars emir. Kanalen har helt släppt sin tidigare berömda, professionella journalistik! Det säger medieforskare Leon Barkho, som för några år sen, som många andra, bara hade beröm till övers för Al Jazira. -Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig den här sorgliga utvecklingen. -Men den arabiskspråkiga kanalen går tyvärr helt i sin ägares ledband. Det har jag många exempel på. Och flera journalister har därför också slutat. Tidigare jämförelse håller inte Leon Barkho - tidigare erfaren journalist bland annat på brittiska Reuters och språklärare - har rest världen runt och berättat om sin fyra år gamla avhandling, där han jämförde CNN, BBC och Al Jaziras rapportering från Mellanöstern. Och där Al Jazira fick mycket beröm, som vi berättade om i Publicerat för fyra år sen. Nu är BBC föredömet Nu håller han och några kollegor på med två nya böcker, en om opartiskhet i nyhetsförmedling och en där Barkho jämför Al Jazi

I dag låter vi några presshistoriker, som skrivit mycket om Torgny Segerstedt, ge sin dom över filmen "Dom över död man". Vi går helt enkelt på bio med de tre mediehistorikerna för att se hur de reagerar på Jan Troells film om den legendariske chefredaktören Torgny Segerstedt, som ganska ensam stred med sin stålpenna mot Hitler och nazismen. Filmen har premiär i dag (fredag den 7 december), och presshistorikerna får också en chans att berätta mer om Segerstedts tidning, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Och om hur andra dagstidningar i Sverige förhöll sig till Hitler och nazismen. Pressen under kriget Med Publicerat på biograf Rigoletto i Stockholm är Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på Dagen, som också forskat och skrivit i band tre av "Den svenska pressens historia" om hur dagstidningarna fungerade under andra världskriget. Vidare historieprofessor Kent Zetterberg från Försvarshögskolan och medieprofessor Lars-Åke Engblom från högskolan i Jönköping - båda har berättat om Segerstedt i olika uppl

Hur har samhällsjournalistiken utvecklats de senaste 40 åren? Den frågan svarar Sveriges Radios nyss avgångne vd Mats Svegfors och medieforskaren Sophie Elsässer på i veckans Publicerat. -Landets journalister har blivit avsevärt mycket skickligare på att avslöja förhållandevis oviktiga förhållanden.  Så säger Mats Svegfors, som länge också var chefredaktör på Svenska Dagbladet. Landshövding och utredare Däremellan var han landshövding i Västerås och har följt samhällsjournalistiken under 40 år. Men vad menar han uttalandet här ovan? "Vad har vi lärt oss?" Det framgår ganska klart av hans kapitel "Minskade resurser ger sämre kvalité", som utgör en stor del av skriften.  En bok som publicerades av Sim(o), Institutet för Mediestudier, i veckan.  Men vi hoppas på tydliga besked även i Publicerat. Tidningskris ger avtryck Svegfors anser även att förändringarna av de inre strukturerna i medieföretagen gjort att den granskande och kritiska journalistiken har kommit i kläm. Bostadsjournalistiken handlar exempelv

Sverige har inget riktigt mediemuseum. Det har däremot Danmark sen en kort tid, kanske det enda i sitt slag i världen. Planer på ett svenskt mediemuseum har luftats under tre, fyra år, men aldrig fått riktigt fotfäste. Nu kanske ett nytt försök görs. -Medierna påverkar och präglar oss från tidig morgon tills vi lägger oss. Så det är mycket märkligt att det inte satsas på mediemuseer. Speciellt som det finns museer för allt möjligt annat.  Det säger Ervin Nielsen - direktör på det påkostade, fint upplagda och spännandei Danmark. Medierna sätts i sammanhang Nielsen ger Publicerat en ordentlig rundvandring på museet, där alla medier har en given plats. Och där man lagt sig vinn om att sätta in medierna i ett samhälleligt sammanhang. Vissa idéer från Newseum  En del av idéerna kommer från populärai Washington, som dock mest är ett museum om mediernas nyhetsverksamhet.  Men hur har danskarna lyckats finansiera museet och utställningarna? Ingen har tagit direkt ansvar Hör också var i Sverige det sen några år sm

Partipressen är i det närmaste död i Norden. Men kanske på väg att återuppstå genom en sorts åsiktsmedier. Dessutom går vi mot en "segmentpress", och hamnar i åsiktsfållor. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta ett nordiskt medieforskarmöte i Odense, där frågan under några dagar var: Är partipressen är död eller levande? -I Danmark har vi gått från partipress till omnibusspress och är redan nu inne på det jag kallar segmentpress, säger Ida Willig - medieforskare vid Roskildes universitetet. -Det betyder att våra tidningarna riktar in sig på vissa livsstilar och ämnen, och struntar i andra. Delar upp oss i åsiktsfållor -En segmentskapande press ger segregering. Vi hamnar i olika "meningssilos", åsiktsfållor, där alla tycker samma. -Vi får reda på mycket om sådant vi redan vet och gillar, men inget om allt annat, säger Willig. Norge konformt konsensusland Hör några nordiska medieforskare om läget i de nordiska länderna. Henrik G Bastiansen från Volda i Norge, anser till exempel att sen partipressen dött i

Stäng Eritreas ambassad i Stockholm! Ge inte landets makthavare visum till EU! Och förbjud den tvåprocentiga skatten. Nu kräver Publicistklubben, Svenska Penn och Reportrar utan gränser hårdare tag mot regimen i Eritrea som vägrar att ens prata om fängslade journalisten Dawit Isaak. -Regeringen tar inte Dawit Isaaks svenska medborgarskap på allvar. -Det är extremt allvarligt och ger en signal till svenska medborgare som fötts i andra länder att deras medborgarskap inte är lika mycket värt som våra som är födda här i landet. Ren utpressning Det säger kulturskribenten Per Svensson - ordförande i Publicistklubbens södra krets. Och Svenska Penns ordförande Ola Larsmo anser att den tvåprocentiga skatt som Eritrea försöker ta ut av alla exileritreaner är att jämföra med utpressning, en kriminell handling. Helt andra metoder krävs Han får medhåll av journalisten och människorättsaktivisten Meron Estefanos, som genom sin kritik inte får besöka sin släkt i Eritrea. -Absolut hög tid för hårdare tag mot Eritrea. Daw

"Tystnadens Europa" - så lyder titeln på en ny bok, som kommer ut på måndag av journalisten Helle Larssen i Göteborg. Larssen har varit anställd i EU och verkligen sett organisationen från insidan. Boken handlar om whistleblowing, korruption och urholkad demokrati i Bryssel. -Ditt sociala skyddsnät försvinner om du är en whistleblower i EU. Du får börja om från noll igen. -Du sitter som i en gyllene bur, och trycket gör att få blåser i visselpipan och slår larm om oegentligheter. Generositet med en baksida Ungefär så säger en av de EU-tjänstemän som ändå vågat vissla i den svenska journalisten Helle Larssens bok "Tystnadens Europa". Att EU-tjänstemännen tjänar mycket pengar är välkänt, mindre omtalat är det generösa villkorens baksida. Helt uppbundna De är till händer och fötter ekonomiskt bundna till sin arbetsgivare. Den anställde som anses brista i lojalitet med sin EU-institution riskerar att mista, inte bara en stor del av sitt sociala nätverk och ekonomiska skyddsnät, utan också hela socialförsäkri

På många håll i världen är det illa ställt med yttrandefriheten på nätet. Men hemma i Sverige handlar det nu mest om att göra alla delaktiga av den digitala utvecklingen. Så sammanfattar "nätveteranen" Brit Stakston de så kallade Internetdagarna i Stockholm, som hölls i veckan. Hör också hur hon svarar en ung lyssnare som anser att Sveriges Radios program allt för ofta gör reklam för Facebook. -Det är vi som håller på med nätets utveckling som bör ta ett större ansvar så att alla kan bli delaktiga av digitaliseringen. Och därmed kan använda de verktyg som de sociala medierna innebär. Det säger Brit Stakston, som är mediestrateg, författare och kommunikationskonsult.  Skolan bara fläckvis digital Under veckan har hon följt,som arrangeras av .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Och glatt sig åt flera saker, bland annat att it-minister Anna-Karin Hatt sa att hon vill göra något åt att den svenska skolan bara är fläckvis digital. Farorna överdrevs Hatt tog också upp nätets sårbarhet, som blev tydligt

Från maktens syn på samhället till människans livs levande vardag - så flyttas sakta perspektiven i den journalistik som utnyttjar publiknätverk. Och det vinner både radion och lyssnarna på! Det anser Camilla Wahlman - kanalchef på Radio Jämtland, efter ett års försök med det så kallade Nyhetsnätverket. Nu hakar ytterligare nio lokala SR-kanaler på. Och dessutom Samhällsredaktionen i P1. Det är nu ett år sedan P4 Jämtland började bygga upp ett nätverk av lyssnare som vill bidra med sin kunskap, sin livserfarenhet och ge tips i ett försök att göra journalistiken bättre. Och Camilla Wahlman anser att radiostationen nu gör mer relevant och berörande journalistik. Bara början på ny journalistik -Men Sveriges Radio är bara i början av ett nytt sätt att se på journalistik, säger hon samtidigt. Frågan är vad hon menar med det? Direkt från morgonmöte I försöket har också ingått att sända direkt från nyhetsredaktionens morgonmöte, ungefär som SVT:s Aktuellt gjorde för några år sedan. Den första tre månaderna av f

En av Sveriges mesta reseskildrare, Tomas Löfström, har skrivit en omfattande biografi om en annan, helt bortglömd svensk reseskildrare och journalist: Torgny Sommelius. Boken är en kombination av undersökande journalistik och spännande författarskap. Och ger oss samtidigt intressant tidningshistoria och visar hur Torgny Sommelius kunde skapa god litteratur av tidigare journalistik, det han rapporterat hem längs vägen. Torgny Sommelius skulle ta över Helsingborgs Dagblad. Det hoppades i varje fall hans far - omdiskuterade tidningsägaren och chefredaktören Ove Sommelius. Flydde chefsjobbet Men Torgny flydde på sitt sätt från uppdraget, bland annat genom långa resor, som han oavbrutet rapporterade från i tidningen. Han rörde sig obehindrat mellan reportage och berättelse, dokumentär och fiktion. Cessnan exploderade -Därför är det rätt att kalla honom Den siste resenären, tycker Tomas Löfström. Men denna början till ett särpräglat författarskap avbröts abrupt när Sommelius Cessna exploderade på flygplatsen i

Har nyheterna snuttifierats, trivialiserats och personifierats i våra dagstidningar? Om detta finns det många - och ibland tvärsäkra - åsikter. -Det var inte bättre förr, bara annorlunda - och ibland inte ens det! Så slutar medieprofessor Ingela Wadbring vid Mittuniversitetet i Sundsvall sin bok och undersökning av hur innehållet har förändrats i ett antal svenska dagstidningar mellan 1960 och 2010. Kommersialisering anges ofta som orsak till journalistikens och mediernas förflackning. Både i vetenskapliga artiklar och i den allmänna debatten hävdas det att ökad konkurrens leder till ett mer slätstruket innehåll, inte minst för att locka en stor publik. Koppling mellan ändrad mediemarknad och journalistiken? Det Ingela Wadbring analyserat är om det finns en självklar koppling mellan mediemarknadens förändring och journalistikens utveckling? Hon har gått igenom de senaste 50 årens Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten för att få svar. Allt annat förändrats

Är yttrandefriheten kompromisslös? Frågan är extra aktuell igen, inte minst efter protesterna mot filmen "Innocence of Muslims" som skett över hela världen och orsakat flera dödsfall. Frågan var dessutom ämnet för ett tvådagars Segerstedt-seminarium på Voksenåsen i Oslo med deltagare från Norge och Sverige. Och åsikterna gick ordentligt isär. En av föredragshållarna var författaren och journalisten Göran Rosenberg, som höll ett anförande om yttrandefrihetens förutsättningar och gränser. -Du säger inte vad som helst, utan det som du förväntar att motståndaren ska ta till sig och förstå. I den meningen är yttrandefriheten alltid en informell kompromiss, sa Rosenberg bland annat.   Väckte protester Han syn på saken väckte protester både bland norrmän och andra svenskar. Så efter seminariet förra helgen sammanförde Publicerat Göran Rosenberg med Anders Johnson, liberal skriftställare och författare till en skrift om Torgny Segerstedt och Inga-Britt Ahlenius - tidigare generaldirektör och chef för Riksrevisio

Hur kommer det sig att vi fyllt vår värld med så mycket ljud? Är vi till och med utsatta för en sorts ljudimperialism? Hur blev tystnaden en vara att säljas för pengar? Det undrar journalisten Anders Mildner i något så sällsynt som en bok om ljud. Men det är samtidigt är en historia om människor och makt. Och om vem som får låta och vem som tvingas lyssna. Boken har titeln Koltrasten som trodde den var en ambulans och handlar mycket om ett bortglömt samhällsfenomen. Eller kanske rättare om ett bortglömt samhällsproblem?  Ljud är lika med kommers   – Vi lever i en ultrakommersiell värld och lyssnar vi tillräckligt noga kan vi höra att nästan alla ljud som omger oss är kommersiella - både de vi flyr ifrån och de vi flyr till, säger Anders Mildner. Sommaren 1979 inleddes Walkmanrevolutionen. Det var då Sony presenterade sin Freestyle, som den först hette i Sverige -  den maskin med vilken vi kunde stänga ute, fly från allt annat ljud. De ungas frihetssymbol? – Vilken fantastisk frihet, tyckte Cliff Richard n

Hela Sverige glädjer sig åt att de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har släppts ur fängelset i Etiopien och kommit hem. Medieuppbådet är stort. Här i Sverige fängslas inga utländska journalister. Däremot nekas en del asyl. Myndigheterna tror helt enkelt inte på att de riskerar att dödas om de återvänder till sina hemländer, trots att de är i Sverige just av det skälet. En sådan journalist är Anwar Hossain från Bangladesh, som lever som papperslös i Norge sedan han nekats asyl i Sverige för ett år sen. Häromdagen fick Anwar Hossain dessutom nej på en ansökan om arbetstillstånd, det sista halmstrået. Livsfarligt åka tillbaka? -Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Har arbetat på kvällar under mina tre års studier och betalat skatt och fackavgifter. Men det tycks inte hjälpa, säger han. -Och jag kan absolut inte åka tillbaka till Bangladesh. Det vore livsfarligt!  Eller rätt av migrationsverket? Men kanske har Migrationsverket och domstolen rätt? Är det ofarligt för journalister i B

Har mediekritik någon betydelse för hur medierna fungerar? Hur ser mediernas företrädare på kritiken och sitt ansvar? Och hur har mediekritiken utvecklats genom åren? Det är frågor som Torbjörn von Krogh försöker svara på i en avhandling vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Torbjörn von Krogh, som också är föreståndare för SIM(O), Institutet för mediestudier, har sagt det tidigare i Publicerat - och säger det igen: -Det är stor skandal att public service-företaget Sveriges Television inte har något mediekritiskt program som Sveriges Radio. Avlyssningsskandalen Enligt von Kroghs avhandling spelar nämligen även den kritik som framförs i medierna stor roll, betydligt större än folk i allmänhet tror.   Senaste exemplet kommer från Storbritannien där vi ser vilka omvälvningar som kritiken mot Murdochs tabloider, främst News of The World, och deras metoder skapat. Hela samhället skakat -Det hela avslöjades först av tidningen The Guardian och detta får nu följder för hela det brittiska samhället, säger Torbjörn von

Det finns mängder av myter om internet. Regeringens egen så kallade Digitala agenda är kanske det tydligaste exemplet på myter om nätets utveckling. Det anser Per Strömbäck, en av redaktörerna bakom antologin "Myten om internet", -Den Digitala agenda, som it-minister Anna-Karin Hatt lade fram förra året, säger att Sveriges ska bli bäst i världen på att ta vara på digitaliseringens möjligheter(). -Men bakom agendan låg en arbetsprocess som helt präglades av att det inte finns några konflikter eller vinnare och förlorare i utvecklingen. Men det finns det. Nio nätdebattörer Det är bland annat det vi vill belysa med antologin, säger Per Strömbäck - nätdebattör och utgivare av nättidskriften. Han och Pelle Snickars - medievetare och forskningschef på Kungliga biblioteket - skriver tillsammans med sju andra svenska och utländska skribenter i "Myten om internet". Fåtal bakom Wikipedia  I Publicerat hör du också Lisa Ehlin, som tar upp "Myten om det spontana skapandet". Lisa Ehlin forskar om digital kultur bland

-Just vid inlärning är det inte alltid klokt att vara uppkopplad till en mobil eller dator. Jag tycker mig se att en del av befolkningen faktiskt blivit dummare av detta. Så varnar hjärnforskaren Jens D Mikkelsen, professor vid Rikshospitalet i Köpenhamn i Publicerats säsongsstart. Jens Mikkelsen var en av föreläsarna vid en stor konferens om internet idag och i framtiden i Malmö den gångna veckan. Media Evolution samlar branschen Bakomstår Media Evolution i Malmö - en medlemsorganisation för mediebranschen i södra Sverige med kring 300 medlemmar, finansierad av olika institutioner och näringslivet.   En serie i Publicerat Publicerat i P1 inleder säsongen med en rapport från konferensen, det första programmet i en serie där vi ska diskutera vad den så kallade digitala revolutionen fört och för med sig. Tidigare nördarna vinnare - Vi vann! Nu gäller det att övertyga politiker, ekonomer och alla andra om hur stor och viktig den digitala revolutionen är. Men det blir svårt, trots att alla kan bli vinnare.