Ninos Kompis Olivia. Spoken Word, Estradpoesi Och Poetry Slam

I det sista avsnittet med Saskia blickar vi mot framtiden. Både vad vi önskar våra kulturformer, och vad vi fruktar. Nästa vecka kommer Nino och Olivia tillbaka tillsammans!

Vad är en institution? Har scenpoesin några egna institutioner? Är SM i poetry slam en institution? Hur gör vi som kulturutövare för att studsa igång oss själva och andra?  Rättelse: Nino säger fel. SM i poetry slam har inte arrangerats i över 20 år, utan sen 1997. Nästa år är tjugoårsjubileum! Saskia nämner Lynda Barry som är en fantastisk serietecknare och serieforskare. Många av hennes workshop-övningar kan användas både för att generera bild, som för att generera text och poesi. Kolla till exempel upp den vackra boken What It Is: http://www.amazon.com/What-Lynda-Barry/dp/1897299354

Saskia Gullstrand är serieskapare och serieaktivist genom plattformen Underlandet, tillika gäst i veckans podd. Så vad gör en serieskapare i en podd om spoken word? Jo, serier och spoken word har mycket gemensamt: - Lite underdogs i svenska kulturvärlden. - Har mycket fans, mycket aktiva människor. - Men får väldigt lite plats i stora etablerade sammanhang. Stå på stora scener, förekomma på kultursidorna, bli talade om på ett seriöst sätt - allt det här har oftast varit utom räckhåll för våra konstformer. - Båda konstformerna har en ungdomlig image, som etablerade sammanhang både kan förakta och patronisera; men ibland också vilja inlemma i sina egna trötta organisationer. I detta möte mellan serier och spoken word pratar vi om hur utövare inom små litteraturscener kan organisera sig, skaffa sig pengar och ta sig själva på allvar. Saskia har tillsammans med serieskaparen Jenny Taravosh skapat plattformen Underlandet: https://underlandets.wordpress.com/ Kolla in den och bli inspirerade. TACK, Saskia!

Ninos friend Daniil!This is the first episode in our podcast completely in english.If you're new to this podcast, extra warm welcome! It's me, NinoMick, and usually also Olivia Bergdahl (who is not with us thisepisode). We are both spoken word poets and writers from Sweden andthis is a podcast about spoken word, poetry slam and sometimes abit of book poetry.This episode Nino is in Finland to talk with Daniil Kozlov whois a spoken word poet, publisher and teacher, amongst other stuff.For his bachelor, Dani wrote about zine culture and discovered thatthe culture of participation and do-it-yourself has a lot in commonwith spoken word culture. I find this very interesting and we talka lot about it.We also speak about being made a political subject, even thoughyou might want to write about other stuff than how you deviant froma majority. We talk about taking spoken word into book form, andthe translation process that involves. And of course we talk aboutthe lively finnish-speaking spoken word scene, both in Helsin

Ninos kompis Ylva! Det är Nino som skriver. Eftersom Olivia är i USA blir Ylva Perera - som skriver poesi, romaner, litteraturvetenskap och kulturjournalistik - hennes eminenta inhoppare. Gäster i podden, har ni hört nåt så roligt! Tack vare Ylva får jag veta allt om finlandsvensk estradpoesi, och allt om dramatiken runt dom finlandsvenska bokförlagen (med Ylvas ord: "en bomb briserade i ankdammen"). Ylva ger skrivtips åt akademiker som vill skriva för poetry slam. Vi hinner bara snudda vid protesterna mot dom borgerliga nedskärningarna i Finland, och dom påföljande protesterna, som universitetsockupationen i Åbo. Men vi smider planer om ett finlandsvenskt lags självskrivna medverkan i svenska mästerskapet i poetry slam. Gud är med i ett rejält hörn. Podden varvas friskt med smakprov från poeter jag hade nöjet att höra under Åbo poesidagar 8-10 april. Tack Ylva. Och tack du som lyssnar, kul att du är med!

Vi pratar med utgångspunkt från dikter som av olika anledning gör oss exalterade. Olivia läser Harriet Löwenhjelms "Jakt på fågel" från 1913, vilket blir ett samtal om kolonialism, dinosaurier och feminism. Nino har med sig dikter av Olivia Iso, publicerade 2015 i antologin "Det fanns flera vi och någon bad om tydlighet (13 x 84+ = ?)". Vi reder ut vad det är med Isos ordpar "queercertifierade hitlerjugendfilmstatistfrisyrer" som gör Nino så förtjust. Det blir ett samtal om flickrum, polisstat och fängelser. Jakt på fågel: https://sv.wikisource.org/wiki/Jakt_p%C3%A5_f%C3%A5gel  

Om det unga danska poesiundret och om ett lands poesi (bland annat) är ett nationalistiskt projekt. Vidare till workshops - hur är det att hålla poesiworkshop för sjuåringar? Vad är Olivias bästa workshoptips? Och vilket skiljetecken är som en portal? Anna Axfors artikel om dansk poesi och förlagens hållning till unga poeter: http://www.aftonbladet.se/kultur/article21067762.abNär vi spelade in hade Olivia läst Axfors artikel, Nino hade inte det. Nino har nu gjort det och tycker Axfors kritik är fett relevant.

Denna vår älskade tävling i scenpoesi! Vad är den? Vad har den varit? Vad kan den bli?Hur lät det i SvD när poetry slam var nytt i Sverige? Vem var Erkki Lappalainen?Vad är det för åldersrelaterad slam-"konflikt" som Nino omedvetet döper till "Skåneprotesten"? Finns det en kanon inom poetry slam och spoken word?Och en uppmaning att inspireras av PUNKEN.Extra läsning finns också här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Erkki_Lappalainen

Hör vi applåder från första läktare?Är det jubel, svett och spott?Vi är ju flamsighetens väktare!Jovisst blir det ännu ett romanavsnitt, som kommer följas upp av ännu fler! I denna kortkaramell till avsnitt hinner vi med en hel del: vi gör vårt eget "Så mycket bättre", pratar om vad som bryter både seriemagi och romanmagi, att skriva utan synopsis och låta romankaraktärerna ljuga sig fram till sanningen.

Det utlovade romanavsnittet (del 2) kommer få dröja ännu en vecka, för här är Nino busy med att ragea (på vad? Så spännande!) och Olivia försjunker i barndomsminnet som kan ligga bakom både förakt mot auktoriteter och motstånd mot etiketter.Hierarkier och Stockholm. Kan inte någon analysera varför vi ständigt återkommer till detta? (Kanske för att det är FETT IRRITERANDE.)Ni är riktigt bäst, kompisar!

Äntligen dags för prosa! Vad är skrivande? Vad är inspiration? Vad är redigering? Allt Olivia tänkt om tvång när det kommer till romanskrivande i allmänhet och vilda västern i synnerhet, Nino läser högt ur Annie Dillards "The Writing Life" (LÄSTIPS!), sjunger (äntligen!) frireligiöst igen och Olivia kontrar med sin favvolåt om vatten. Eller, helt enkelt, för att tala med Dillard: One of the things I know about writing is this: spend it all, shoot it, play it, lose it, all, right away, every time. Do not hoard what seems good for a later place in the book or for another book; give it, give it all, give it now. Så ska det låta, säger vi och hoppas att ni håller med!  

Kära vänner, det är dags för det elfte avsnittet och det är avsnittet ni har längtat efter hela era liv utan att veta om det! ÄNTLIGEN serverar vi här den definitiva skiljelinjen mellan scenpoesi och bokpoesi! Olivia blir alldeles till sig och Nino är ett geni, men vi hinner också tala om statyernas hårdhet och osynligheten som gives den upphöjda, Kristian Lundbergs strålande poetik (lästips!), hur en översätter scentext till papperstext samt samtalets oerhörda betydelse för att våga vara intellektuell. Håll till godo! P.S. Ninos nya dikt hittar ni här: https://youtu.be/hZgyotE20NI D.S.

Detta tionde avsnitt börjar i arrangörens roll att vara (över)mänsklig och driver sen (som vanligt!) till andra platser: landsbygden och staden, (kulturell övre medel)klass, å schlammens BONNIGHET.Vi får också veta vem i Borås som hette Hagström och vad hans hink har med saken att göra.

Vad måste en offra som estradpoet?, inleder Nino och Olivia svarar med ett rim! Vi talar alltså om offret, det rituella offret som en handling att göra inför publik - vad uppnår en med det? Förlåtelse? Och kräver konsten ett offer? Nino talar om erkännandet, men var någonstans förlorar en kontrollen, egentligen? Och vad händer i en då? Var hamnar improesi (improviserad poesi) i sammanhanget? Att slå in hemligheter i metaforer ingen förstår, för att få erkänna sitt innersta utan att förlora kontrollen, är det den rätta vägen att gå? Det leder oss till begripligheten och att göra sig förstådd - att vara minoritet, på scen och överallt. Det blir ett lite kortare avsnitt denna gång, eftersom vi båda ska iväg med spårvagnen! Länk till intervjun med estradpoeten och psykologen Michael Horvath: http://spraktidningen.se/artiklar/2013/04/slapp-kontrollen-med-improviserad-poesi

Vi dyker in i ämnet ENSAMHET. Med viss risk att utmåla oss själva som Poeter i Elfenbetstorn (en Sanning som naturligtvis kommer visa sig vara lögn och hittepå, i ett senare avsnitt!).Hur hänger ensamheten samman med produktivitet?Om att sjukskriva sig. Om att inte göra motstånd mot sitt eget sätt att fungera - att inte försöka leva upp till en normalitet. För vad har normaliteten nånsin gjort för dig?Ninos inre stenåldersromantiker visar sitt tryne. Olivia säger "förädla utanförskapet till glädjefylld ensamhet". Är det inte vackert!

Vi börjar självreflekterande och hamnar snart i Olivias mingelskola. Hurra! Dessa svåra, svåra sociala sammanhang. Vad kan en göra, när en måste? Ställa konstiga frågor? Locka fram alla deras berättelser? Skaffa en uppgift? Gå in på toaletten? Olivia har testat allt. Och om estradpoetens arbetsvillkor - de ensamma tågresorna som är så sinnesräddande.

Det är dags för avsnitt 006, om eskapism och politisk poesi! Och idag talar vi utifrån den dag avsnittet spelades in, vilket var den 25 november 2015, precis efter att regeringen beslutat att införa ID-tvång för att passera svenska gränsen. Vilka är egentligen vi att tala om det? Vilka är vi om vi inte talar om det? Det leder oss vidare till ett samtal om att skriva politiskt, vad en symboliserar på scenen och vilket ansvar en konstnär har när något blir offentligt. Vem kan skriva eskapism för vem? När bryts illusionen? Vad är Sverige? Vilken funktion har konsten i denna, enligt Olivia, extremt politiska tid? Hur fungerar kvotering? Är det så enkelt att de vita, heterosexuella cismännen i framtiden bara måste anstränga sig lika mycket som alla normbrytande konstnärer har gjort i alla tider? Hur ska en egentligen förhålla sig till en kanon? När är det dags att lämna sin plats för att släppa fram någon annan?

Om representation, att klä sig i självförsvar, och den omöjliga uppgiften att bli medelvärdet för sin grupp. Olivia vägrar förebilder och vill som vanligt göra motstånd mot alla förväntningar. Nino berättar om hur en matförgiftning blev metafor som den längtat efter att hitta. Om att använda människor som sina speglar. Behovet att se sig själv i någon – och smärtan i att bli nån annans projektorduk.  

Vi frågar oss: Vem bör översätta spoken word? Vi pratar om könet i språket och vad som händer med det när det översätts mellan olika språk. Vi pratar om paniken kulturarbetande vita funktionsnormativa cismän ur kulturmedelklassen måste känna när alla vi andra plötsligt börjar knappa in - synas, höras, få kulturpengar. (”Dom tar våra jobb!”) Ett citat från dramatikern Nasim Aghili hjälper till att bena i frågan.Citatet kommer från ett panelsamtal om vithetsnormer i museevärlden (med Nasim Aghili, Yolanda Bohm och Tanya Charif):https://www.youtube.com/watch?v=qW87H-ec0Ew Och så lite poesi från ryska poeten Tasha Granovskaya:https://www.youtube.com/watch?v=u7-4P1yQehU

Vi pratar om översättning av spoken word! Hur ska vi översätta poesi som inte bara är ord, som inte bara låter, utan dessutom är en kropp? Hur görs det med översättningar på VM i Poetry Slam? Om översättningar som börjar bråka och vill gå åt ett annat håll än originaldikten, och vad vi brukar göra då.