Publicerat

Efter de brutala morden i Norge i somras blev de traditionella mediernas kommentarsfält väldigt omdiskuterade. Debatten då handlade mest om läsarna, lyssnarna och tittarna skulle få kommentera artiklar och inslag anonymt eller inte. De något vidare perspektiven saknades däremot, frågan om vilka effekter olika hantering av kommentarerna får för demokratin och yttrandefriheten. De försöker vi ta upp idag. Ytterst handlar det om hur stor makt medierna är beredda att släppa till mediekonsumenterna. Det här är nämligen något som Skånska Dagbladet-journalisten Sanna Trygg försökt ta reda på mer om i London. Detta genom att under hösten undersöka hur brittiska och svenska medier hanterar sina kommentarer. Etiska och politiska problem Resultatet redovisar Trygg i rapporten "Is Comment Free? - ethichal, editorial and politicial problems of moderating online news", ungefär "Är det fritt att kommentera? - etiska, redaktionella och politiska problem vid moderering av nyheter på nätet." Sanna Trygg har gjort undersö

Var Håkan Juholt utsatt för ett drev från borgerliga tidningar, lett av missnöjda s-politiker? Men var fanns i så fall de alternativa rösterna? Är det inte arbetarrörelsens eget fel att den har så få egna medier, att den helt verkar sakna mediestrategi? Vilket ansvar har LO och (S) för mediekoncentrationen i Sverige? Och vad händer i framtiden? Det är frågorna i Publicerat, där bland andra Hans Larsson, chefredaktör påoch ordförande ioch riksdagsman Bo Bernhardsson medverkar. Arbetets siste chefredaktör Bernhardsson är också aktiv i tidningeni Malmö, och var tills nyligen chefredaktör för tidskriften Tiden, dessutom en gång tidningen Arbetets siste chefredaktör.  Däremot har vi inte, trots verkligt stora ansträngningar, lyckats få med någon från LO. Var händer med LO:s 150 mediemiljoner? En viktig fråga är nämligen vart de 150 miljoner kronor som LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin utlovade i eni början av hösten, tagit vägen? Pengarna skulle gå till entreprenörer med hjärtat till vänster, hette det bland

Dagstidningarna omvandlas sedan några år till mediehus med många kanaler - betald papperstidning, gratistidning, webbsida med rörliga bilder, egna tv-kanaler och ibland radio. Men vad betyder "En himla många kanaler" för journalistiken och oss mediekonsumenter? (Lördagens sändning 21/1 2012 utgick pga en extrasändning av Studio Ett - föranledd av Juholts avgång. Publicerat sändes/sänds därför enbart på sina repristider söndag kl 18.35 och natten mot tisdag 01.02. Men du kan alltid också lyssna på poddversionen av programmet som finns här nedanför sedan i lördags.) Vad de nya mediehusen betyder diskuterar vi med medieforskarna Maria Zuiderveld och Gunnar Nygren vid Södertörns högskola. De har just granskat  "Flerkanalspublicering i svenska mediehus", som underrubriken till deras boklyder. 24 HD senaste tv-satsningen Med i samtalet är också Lars Johansson - chefredaktör på Helsingborgs Dagblad, som nyligen dragit igång en egen tv-kanal, . Nygren och Zuiderveld har studerat utvecklingen i fem olika mediehus

När premiärminister Erdogan kom till makten år 2002, trodde många att det hårda trycket mot medierna skulle lätta. Det blev precis tvärtom - Turkiet har nu fler fängslade journalister än Kina, 105 stycken. Kulmen nåddes i julas när ett 40-tal journalister spärrades in, anklagade för terrorism och samröre med kurdiska PKK. Vi har talat med bland andra Arne König, ordförande i Europeiska Journalistfederationen, som följer rättegångarna på plats i Istanbul. -Turkiet är idag som ett fängelse för journalister. Det är hög tid att arresteringarna upphör, säger Arne König, som just nu är i Istanbul igen för att vara med under en viktig rättegångsdag i det så kallade Ergenekonfallet. -De turkiska myndigheterna jämställer journalistik med terrorism, trots att det bara handlar om helt ordinär journalistik, säger König, Försöker få politiker gilla fri journalistik   Redan i november besökte han Turkiet förräkning tillsammans med andra medieorganisationer för att försöka få turkiska politiker mer liberalt inställda til

Pressen har på ett mycket skickligt sätt skrivit sin egen historia, segrarnas historia. Och medieforskarna anammar i stora stycken okritiskt den förhärligade självbilden. Ungefär så resonerar mediehistorikern Patrik Lundell, prefekt vid Institutionen för kommunikation och medier vid Lund universitet. -Det finns ingen anledning att moralisera över iscensättandet i sig. Men det gör det inte mindre angeläget att identifiera självbilderna som just självbilder och istället erbjuda kritiska korrektiv, skriver Patrik Lundell iannorlunda årsrapport "Sprickorna i muren". Lundell har länge forskat om hur pressen på ett mycket skickligt sätt framställt sig själv. Välregisserad sorgefest Han utgår från ett antal historiska fall genom vilka pressen mer eller mindre skapat sin legitimitet och fått oss att tala om pressen som "tredje statsmakten". Ett av fallen han återkommer till är den välregisserade sorgefesten när Aftonbladets skapare Lars Johan Hierta begravdes 1872 och följdes av tusentals människor i Stockholm. En

Upp mot en miljon svenskar är utestängda från den offentliga debatten. De som inte kan svenska ordentligt. Detta är ett stort demokratiskt problem - speciellt för Sveriges Television, som har ett public service-uppdrag Det anser Nahid Ayazi, journalist och språklärare i Stockholm. Diskussion i Publicerat, där Sveriges Televisions programdirektör Jan Axelsson, kommer att svara på kritiken. Nahid Ayazi utgår fråndär det står att SVT:s utbud ska vara tillgängligt för alla och präglas bland annat av mångfald och folkbildning. Får inte chans att försvara sig -En stor grupp kommer aldrig till tals i SVT, medan de som kritiserar den här gruppen - Sverigedemokraterna - ständigt är med i Agenda, Debatt och Aktuellt, säger Ayazi. -Det senare är helt OK i ett demokratiskt samhälle, men de som angrips får aldrig någon chans att försvara sig. Vilka är lösningarna? -Det är ett demokratiskt problem som vi måste börja tala om, anser Ayazi. Men har hon några lösningar? Och hur ser Sveriges Television och Jan Axelsson på kr

---pod: Publicerat med Åke Pettersson - framför allt om den hotande biografdöden. (Detta i en repris från den 3 september 2011, eftersom orginalsändningen utgår pga program från Nobelfestligheterna.) Hälften av våra biografer - framför allt de små på mindre orter - riskerar att tvingas slå igen, trots att regeringen är beredd att satsa på ett digitaliseringsstöd. Problemet är att de mindre biograferna inte ens får söka stödet. Hör också om Bonnierkoncernen på 60- och 70-talen. . MEDVERKANDE: Bengt Toll, vice vd på Filminstitutet Peter Fornstam, vice ordf i Biografägarnas förbund och vd Svenska Bio Gunno Sandahl, kulturchef på Folketes Hus och Parker Johannes Ekman - medietyckare.

---pod: : Publicerat med Åke Pettersson - idag om vad man får säga och inte säga i en kulturkrönika i Ekot. Men får i varje fall inte vara ensidig när man gör krönika om vår hotade urskog. Nu lägger Ekot ner sina kulturkrönikor. Men vad ska man ha krönikor till om man inte får ta ut svängarna? Diskussion i Publicerat. MEDVERKANDE: Johannes Ekman, kulturreporter och tidigare kulturkrönikör på Ekot Michael Österlund- nyhetschef och ansvarig utgivare fram den 1 oktober Anne Lagercrantz - ny Ekochef, tidigare chef för Nyheterna på TV4 Magdalena Nordenson - journalistlärare på Södertörns högskola Lars Gustafsson- författare.

Undervisningen i hur medierna fungerar är väldigt olika på olika skolor. Några få elever får lära sig en del om medier i grundskolan. De flesta får ingen medieutbildning alls där. Och inte blir det så mycket bättre i gymnasiet. Om man inte väljer "medieinriktning". Det mesta hänger på vad lärarna anser vara viktigt i undervisningen. Men om inte lärarna är intresserade av mediefrågor, finns det hjälp att få - framför allt i Västsverige. Publicerat hälsar på Polhemsskolan, den största gymnasieskolan i Lund med kring 2500 elever.  Där träffar vi eleverna Hiba Okat, Malin Claesson och Sofia Thorén tillsammans med läraren Fredrik Hammarbo, för att höra hur de har det med medieundervisningen. Medieprofessorn berömmer eldsjälar  Vi har också talat om saken med medieprofessor Ulla Carlsson på, som i många år intresserat sig för frågan, både i Sverige och utlandet. -Tyvärr står vi och stampar på samma ställe som på 80-talet. Det brister i medieundervisning och vi får - ännu så länge - lita till att eldsjälarna fo

Det är hög tid att Sverige, precis som till exempel Norge och Storbritannien, inför en lag som skyddar så kallade visselblåsare. Det anser organisationen Transparencey International i Sverige och pekar på att ett stort antal undersökningar visar att visselblåsning (whistleblowing), spelar en avgörande roll i arbetet mot korruption. I år verkar organisationen inte dela ut något pris till Årets visselblåsare. Att de är så få och inte värda något pris - kan det bero på att de inte har något skydd? Dessutom finns det inte mindre än fem internationella konventioner om korruption som innehåller bestämmelser om visselblåsning. Och som Sverige borde följa. Aktuellt inte minst efter vårdskandalerna Frågan om visselblåsning har aktualiserats igen, inte minst av de senaste larmen om vanvård på äldreboenden. Europarådets organisation mot korruption () har tidigare dessutom anmodat Sverige att upplysa tjänstemän om att korruption ska rapporteras. Helt bortglömd broschyr om mutor och jäv Svaret den gången blev en liten,

-Medierna har en allt för insmickrande inställning till de sociala medierna och därmed till läsare, lyssnare och tittare. Det är istället hög tid att satsa hårdare på själva journalistiken!. Då har den en god framtid oavsett i vilken kanal den når ut. Det säger medieprofessor Martin Eide vid Institutet för informations- och medievetenskap vid universitetet i Bergen, Norge. Han gör det i den nya boken "Hva er JOURNALISTIKK". Journalistiken har på ett finurligt sätt vävt sig in i vår vardag och samhällsliv. Men vad är egentligen journalistik? Är det ett yrkesområde eller en akterseglad samhällsinstitution? Ett stolt samhällsuppdrag, ett hantverk för händiga, ett mytomspunnet yrke eller aktivitet för bloggare? Många svar finns i boken "hva er JOURNALISTIKK". Enligt Martin Eide finns det ingen anledning för journalisterna att abdikera för någon sorts medborgarjournalistik. Tvärtom är det dags att slå tillbaka mot en alltför insmickrande inställning till publiken. Sluta smickra publiken! -Sluta gulla med läsare

"Moralisten och drakarna" är titeln på en intressant bok av journalisten och författaren Karl Erik Lagerlöf, som bland annat skriver om sina tre decennier i den svenska morgontidningvärlden. Men boken, som kom ut för snart ett år sedan, har knappt nämnts av de stora dagstidningarna. Kanske för att den i sann lagerlöf-anda kritiserar centraliseringen i medievärlden och ägarinflytandet över åsiktsbildningen? Boken handlar naturligtvis mycket om Karl Erik Lagerlöfs tio år på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning - en tidning som han anklagades för att ha lagt ned genom sin kritik mot arvsrätten, mediekoncentrationen. Olof Lagercrantz får mycket beröm Men än mer får man reda på hur det fungerade på Dagens Nyheter under de 20 år han arbetade där. Olof Lagercrantz hyllas, men familjen Bonnier som ägare har han inte lika mycket till övers för. Inte heller utvecklingen bland deras tidningar. Vill starta en public service-tidning Hör Karl Erik Lagerlöf, 79 år, om detta och om dagens och morgondagens mediesituation

-Framtidens journalister är tyckare. Det är så journalistrollen kommer att upplösas, säger Anders Mildner, medieanalytiker. -Inget nytt att journalister inte är neutrala. Det har vi sagt i 20 år på journalistutbildningarna, säger Sigurd Allern - medieprofessor. Så löd några av replikväxlingarna när journalistrollen åter var uppe till debatt i måndags vid ett seminarium som Sim(o) - Institutet för mediestudier - höll i samarbete med TT i Stockholm. Hetsig diskussion i vintras  Frågan är också föremål för en ny diskussion i Sim(o)s nya skrift: "#journalistroll", med underrubrik: "Bakgrund till - och debatt om - journalistrollens förändring". Publicerat har bjudit in några av deltagarna till en diskussion. Det var i vintras det utbröt en hetsig diskussion om framtidens journalistroll vid ett seminarium på JMK i Stockholm. Vittrar journalisten också bort? Detta efter att Anders Mildner skrivit kapitlet "Den stora upplösningen: Vem är journalist när journalismen vittrar bort?" i skriften "Vad väntar runt hörnet

Frågan om och hur journalister ska utbildas har varit en het potatis i decennier, egentligen i ett århundrade. Hela tiden har olika intressenter velat påverka frågan. En färsk doktorsavhandling visar att utbildning av journalister ofta fördes fram som en lösning på kommersialisering, politiserad journalistik och sensationsjournalistik. Det är idéhistorikern Elin Gardeström vid Södertörns högskola, som i förra veckan lade fram avhandlingen Att fostra journalister. Underrubrik: Journalistutbildningens formering i Sverige 1944-1970. -Det fanns en stor rädsla för att en formaliserad utbildning skulle stöpa journalisterna i samma form, vilket ansågs farligt för demokratin, säger Elin Gardeström. Klyfta mellan press och akademiker -Men här fanns också tron på att journalistutbildning kunde ge journalisterna förmåga att förändra och förbättra samhället. Klyftan gick framförallt mellan pressens organisationer och universiteten. Praktik eller teori? Journalist blev man bäst genom praktisk träning på en redaktion,

"Förfärligt med fel i dödsannonser - 16 års granskning som förskräcker". Så lyder rubriken till journalisten Charlotte Reimersons artikel i den nya utgåvan av Presshistorisk årsbok. Årets upplaga av Presshistorisk årsbok innehåller många intressanta artiklar om ämnen som tryckfrihet, juniorsatsningar, person- och tidningshistoria och inte minst konsumentjournalistik. Charlotte Reimersons bidrag är en dagsaktuell granskning av tryckfel i dagstidningarnas dödsannonser. De är många, förfärligt många. Men vems är ansvaret? Även Reimersons journalistik granskas I boken finns också en genomgång av Reimersons tidigare konsumentjournalistik, gjord av journalistiklektor Birgitta Ney vid Söderstörns högskola. Publicerat pratar med de båda om gårdagens, dagens och morgondagens konsumentjournalistik. Redaktionernas makt minskar Vad händer nu när annonsavdelning och redaktion börjat samarbeta? Och medieföretagen själva säljer produkter? I Presshistorisk årsbok 2011 finns dessutom en artikel till om just konsumentjourn

-Vi kan inte förstå varför upphovsrättskostnaderna ska vältras över från stormrika Comhem till SVT, säger Sveriges Television. -Vi kan inte förstå varför upphovsrättskostnaderna redan idag vältras över från Comhem till kabel tv-tittarna, säger hyresgästerna och fastighetsägarna, som anser att upphovsrättsorganisationen Copyswede också är en kassako. Oenigheten är stor om hur man ska tolka Myndigheten för radio och tv:s utredning "Vidaresändningsplikt för tv-sändningar genom tråd", som presenterades i veckan. Men det mesta talar för att det åter blir tv-tittarna som får betala i slutändan i stället för SVT, Comhem och de andra telekombolagen. Enligt utredningen bör SVT, enligt SVT:s tolkning, betala för rätten för Comhem och Telia att sända deras program vidare via kabel och bredband. Kabel tv-tittarna har betalat dubbelt  Hittills har distributörerna betalat en krona och sex öre i månaden per hushåll för detta till upphovsrättsorganisationen Copyswede för SVT:s utbud. Men den kostnaden har sedan vältrats

Nu skriver till och med den amerikanska organisationen CPJ, Committee to Protect Journalists, om hoten mot svenska journalister som skriver om fallet Dawit Isaak. En av flera bilder av hur splittrade exileritreanerna i Skandinavien är. Hör också en krönika om hur de svenska frilansjournalisterna som fängslats i Etiopien behandlats. Sällan har fängslade Dawit Isaak uppmärksammats så i medier och under  manifestationer och seminarier som förra helgen.  Samtidigt hotades journalister som skriver om fallet, dels av en regimvänlig exileritrean i Sverige, dels av president Afewerkis livvakter vid besöket i New York. Något som fått CPJ, Committee to Protect Journalists, att reagera. Fängslade sina egna soldater Sjutton journalister sitter enligt CPJ fängslade i Eritrea under fruktansvärda förhållanden tillsammans med tusentals andra personer. Men vi glömmer kanske en sak: redan nästan direkt efter Eritreas befrielse 1991 började krigshjälten, nuvarande president Afewerki, att fängsla, som han tyckte misshagliga

Av Afrikas 55 länder har bara tio yttrande- och pressfrihetslagar. Av de tio har bara hälften något som påminner om vår svenska, unika offentlighetsprincip. Men det ska det bli ändring på nu, hoppas Guy Berger - journalistprofessor i Grahamstown i Sydafrika - som snart blir ansvarig för yttrandefrihetsfrågor och medieutveckling i Unesco. -Kanske kan vi få en "Världsdag för öppenhet", en "World Access to Information Day" precis som det blev en World Press Freedom Day, Pressfrihetens dag den 3 maj, efter Windhoek-deklarationen för 20 år sedan, säger Guy Berger - något av en mediepionjär i Sydafrika. Flera konferenser om öppenhet i Kapstaden Han säger det efter att ha arrangeratdet gångna veckoskiftet, med avslutning i måndags. Det var en av flera stora konferenser som hölls i Kapstaden i Sydafrika ( hette den största), paradoxalt nog samtidigt som många sydafrikaner protesterade i samma stad mot ett långt gånget lagförslag i just Sydafrika, ett lagförslag som kan strypa en hel del av informationsflödet och s

-Gertten demoniserar hela vår, seriöst arbetande, bransch. Han har helt fel på de flesta punkter. Vi har till exempel inte mycket högre löner än journalister. Det säger Magnus Dahl - vd på Aspekta i Malmö, en medelstor svensk pr-konsultfirma. Hör också om en miniundersökning där frågan var om vi i allmänhet känner till fängslade Dawit Isaak. Ja, pr-vd:n Magnus Dahl på Aspekta i Malmö - slår tillbaka mot den hårda kritik dokumentärfilmaren Fredrik Gertten riktade mot pr-konsulterna i förra veckans Publicerat. "Har ett väldigt inflytande över vårt samhälle" Pr-konsulterna bildar en sorts sekter som har ett enormt inflytande över det som står i tidningarna - de har stor makt över politiken och påverkar direkt hur vi formar vårt samhälle. Samtidigt jobbar de helt i det fördolda, sa Gertten bland annat. -Skandalöst att de inte som i USA, Storbritannien och EU tvingas registrera sig när de lobbar mot politikerna. Lönen inget lockbete när journalister byter sida? Men Magnus Dahl tillbakavisar till exempel att lö

-Jag hoppas få igång en debatt om pr-byråernas allt växande makt. Det säger dokumentärfilmaren Fredrik Gertten om sin kommande film "Big Boys Gone Bananas" - ett hårt angrepp på den ständigt växande pr-industrins ökande inflytande och ofta diskutabla metoder. Fredrik Gertten kritiserar också att många journalister och politiker - även i Sverige - låter sig lockas över av pr-företagens mycket högre löner. I USA kanske tio gånger högre, i Sverige två, tre gånger. Livsmedelsjätten Dole Food Company hade många verktyg i sin låda när den försökte stoppa Gerttens, därför väldigt omtalade, dokumentär "Bananas". Astroturfing ett vapen bland många andra Det räckte inte med stämningen mot det lilla skånska produktionsbolaget. Doles pr-folk försökte bland mycket annat misskreditera filmen genom så kallad astroturfing: fejkade kommentarer på webbsidor av speciellt inhyrda personer, ett 30- 40-tal. Men de lyckades också få andra filmare att kritisera dokumentären. Ett exempel på detta är filmaren med mera David Ginsb