Publicerat

-Det är dags att stiga upp ur de allt djupare skyttegravarna efter Pirat Bay-domen. Låt bredbandsoperatörerna betala!Det säger Lars Ilshammar, som noga följt utvecklingen på nätet sen starten. Hans förslag till lösning av det allt hårdare ”fildelarkriget” är att klämma åt de han anser vara de stora bovarna i sammanhanget - bredbandsoperatörerna. Det är hos dem de stora pengarna trillar in, även om få vill tala om det. De fällda i Pirate Bay är bara ”fildelarnas småhandlare”. -Operatörerna måste betala kränkningarna av upphovsrätten! Annars införs fler lagar som naggar den personliga integriteten i kanten, samtidigt som respekten för lag och rätt försvinner ännu mer, anser Lars Ilshammar - historiker och författare.  Blev världskändis Den 3 maj är pressfrihetens dag. Vi träffar också den kinesiske bloggaren Michael Anti som blev världsberömd när Microsoft stängde hans blogg för några år sen. Idag ger han ut Far and Wide Journal, som enbart sysslar med internationella frågor. Det är betydligt lättare eftersom

För drygt tre år sedan utmanade tidningen Södra Sidan de etablerade drakarna och drog igång ett experiment med medborgarjournalistik i Stockholmsförorten Skärholmen med omnejd. Nu trycks gratistidningen i 54 000 ex och delas sedan ett par veckor ut i ett ännu större område längs den röda t-banelinjen i Stockholm och Botkyrka. -Den omtalade medieskuggan över det här området har verkligen lättat! Södra Sidan betyder väldigt mycket också för integrationen här. -Våra invånare har fått en god möjlighet att artikulera sig och många använder sig av den, säger Jan Jönsson (FP) - ordförande i stadsdelsnämnden i Skärholmen. Hårdgranskade tjänstemän-Visst, politikerna, men framför allt tjänstemännen här granskas hårdare. Men så ska det vara. -Vi har trots allt en budget på nära en miljard kronor som ingen tidigare brydde sig om hur vi använde, säger Jönsson.  Större lokalerNär Södra Sidan drog igång för drygt tre år sedan  Nu sitter samma redaktion Rouzbeh Djalaie, Stella Papapanagiotou och Petter Beckman i dubbelt så

Medierna är Skandalenes Markedsplass som man säger på norska. Det är också titeln på en ny norsk antologi om politik, moral och mediedrev, som underrubriken lyder.Hör om mediedreven mot tidigare norska LO-ordföranden Gerd Liv-Valla och svenska Wanja Lundby-Wedin. Likheterna är många, fast Lundby-Wedin sitter kvar. Ännu så länge är kanske bäst att lägga till. Redaktörer för den norska boken, som kommer ut om en månad är Ester Pollack- medieforskare vid JMK i Stockholm och Sigurd Allern, gästprofessor vid JMK och  medieprofessor vid Oslo universitet.  Drevet anfördes av VGTexterna till boken låg klara innan mediedrevet mot den svenska LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Däremot skriver Sigurd Allern om drevet mot Gerd Liv-Valla, som avgick för två år sedan efter ett två månader långt mediedrev, anfört av framför allt kvällstidningen Verdens Gang.  Gav mobbing ett ansikte?Men över 1700 artiklar hann skrivas under den perioden. Drevet började med att en tidigare anställd i hennes närhet ansåg sig mobbad. Något s

-Norska mediers rapportering om kriget i Kosovo handlade mest om risken för de norska piloterna, som inte var särskilt hotade. De svenska medierna var mer intresserade av civilbefolkningens lidande.Enligt två medieprofessorer, som analyserat hur världens medier rapporterat om de senaste krigen och konflikterna, är skillnaderna stora. Och medierna hetsar sedan länge mot Iran. Allt enligt en ny bok. Publicerat var med på ett seminarium om utrikesjournalistik häromveckan på högskolan i Kalmar. Det visar sig att den här typen av nyhetsrapportering inte mår riktigt bra. Ju större möjligheter vi har att ta del av vad som händer i andra delar av världen, desto mer verkar paradoxalt nog intresset för det lokala öka. Det var det bestående intrycket av seminariet. Dyrt med korrarDet handlar delvis om att det är dyrt att ha utrikeskorrespondenter placerade i olika hörn av världen. Men intresset för den här typen av journalistik tycks också minska. Jämför krigsrapporteringenI Publicerat denna vecka låter vi Stig Arne N

Nu har frilansfilmarna Nicholas Wakeham och Robert Karlsson Melo ställt samman ett reportage grundat på besöket i Eritrea för en dryg vecka sedan. Samtidigt med att det sändes lade vi ut deras videodagbok här på webben.   Nicholas Wakeham har länge funderat på att försöka göra en film om Dawit Isaak, den svensk-eritreanske journalist som suttit inspärrad i Eritrea i sju och halvt år utan åtal eller rättegång. Men hans filmförsök har hittills bland annat stupat på att Eritrea inte tillåter journalister eller andra att resa in i landet för att filma eller intervjua folk.    Tyst även i Sverige Och i Sverige praktiserar UD, Utrikesdepartementet, samtidigt en diplomati som utmärks av kompakt tystnad. Allt för att inte reta den känsliga regimen, det vill säga president Isaias Afewerki i Asmara.     Ökad nyfikenhet  Samtidigt har Wakeham och hans kollega Robert Karlsson Melo blivit mer och mer nyfikna på själva landet. Hur ser det ut och hur är läget i kontinentens kanske yngsta  land på Afrikas horn, där en

Nu händer det mycket i fallet med fängslade journalisten Dawit Isaak - i Sverige. Men ingen vet hur läget är i Eritrea. För någon dag sedan kom frilansfilmarna Nicholas Wakeham och Robert Karlsson Melo hem från militärdiktaturens Eritrea. De gör nu ett reportage till Publicerat, byggt på det de lyckats spela in och på deras resedagbok. Men redan idag berättar de en hel del om vad de upplevde i det slutna landet. -Tomhet, trötthet och uppgivenhet var bland annat känslor som mötte oss, även om många ändå är stolta över sitt land, säger Nicholas Wakeham. -Efter vårt besök på svenska konsulatet i Asmara den tredje dagen greps vi av en rädsla, en otrygghet, ja, nästan paranoia. Det var efter att vi lite i förbigående nämnt namnet Dawit Isaak.   Borde vara säkert konsulat -Mycket märkligt att detta hände på den enda plats som borde vara säker för oss i Asmara, konsulatet, säger han. De två reste till Eritrea bland annat för att kanske i framtiden göra en film om fallet Dawit Isaak. Men även för att de var nyfi

Efter sju och ett halvt år har plötsligt dagstidningarnas intresse för Dawit Isaak exploderat. En stor del av förtjänsten för detta är Expressens. Men vad leder kampanjerna till? Och kan det inte bli för mycket av det goda?Och efter förra veckans krönika om konstbråken - hör också hur de tongivande medierna nästan alltid betraktar spraymålningar på offentlig plats som klotter och inte graffiti. Dvs som skadegörelse, inte konst.  Dawit Isaak sitter inspärrad på åttonde året utan åtal eller rättegång någonstans i Eritrea. Eller ligger han på sjukhus? Hans fall kan ingen som lyssnar på Publicerat ha undgått att märka. Men nu har intresset för honom plötsligt ökat kraftigt i medierna.  Samordnad kampanjInte minst i Expressen, som ligger bakom den växande mediekampanjen . Hittills är Aftonbladet, Svenska Dagbladet och kanske Dagens Nyheter med på tåget.Göteborgs-Posten har länge varit aktiv på sitt håll. Dawits fru och tre barn finns i Göteborg. Information via smsOch nu har ett helt gäng tidningar i Skåne dragi

Så lyder titeln på en ny stridsskrift i vilken några journalister, författare, jurister, forskare och fackliga ledare går till attack mot en utredning som enligt dem åter hotar den svenska tryckfriheten. Men hotar verkligen utredare Göran Lambertz - normalt JK, justitiekansler - tryckfriheten? Vi ber Advokatsamfundets generalsekretare Anne Ramberg och journalisten Anders R Olsson förklara sig. Båda finns med som skribenter i antologin.På sitt sätt kan det förstås tyckas märkligt att tryckfriheten utreds igen.  Nyss utrettSå sent som för två år sedan konstaterade bland andra ordföranden i den då sittande ”Tryck- och yttrandefrihetsberedningen” - justitierådet Göran Regner - att inget av hans tre olika alternativ till förändring av tryckfrihetslagstiftningen egentligen var bra. Den gamla lagstiftningen med anor från 1766 är bättre.  Varför utredning igen?Så varför har politikerna ändå dragit igång ytterligare en utredning? Det är bland annat detta de tolv skribenterna frågar sig. Svaret gav JK Göran Lambertz

Den här veckan tar vi upp ett exempel på lysande journalistik, boken Kodnamn: Mikael - Spionaffären Enbom och kalla kriget, skriven av Tomas Bresky. Boken ger nämligen samtidigt mängder av exempel på raka motsatsen - på hur journalistik och medier absolut inte bör fungera.  Tomas Bresky, vanligtvis reporter på Sveriges Television, har under 25 år granskat något som verkar vara en av de största rättsskandalerna i Sverige. Hur den avdankade journalisten Fritjof Enbom, som bar alla tecken på en fullfjädrad mytoman, förklarade att han var ledare för en liga, som i många år skulle ha spionerat för Sovjetunionens räkning.  Angav vänner Själv gick han under kodnamnet Mikael, hävdade han.Men inte nog med det, han angav också ett antal vänner och bekanta som medbrottslingar. Alla utom en, som råkade ha en bra advokat, dömdes till mycket hårda straff. Kalla krigsvindarDet som enligt Breskys väldokumenterade bok förefaller vara ett rättsövergrepp utan motstycke, skedde i början av 50-talet. Kommunistskräck och kalla k

Ingen kan ha undgått att kronprinsessan Victoria Bernadotte och Daniel Westling förlovade sig i tisdags. Men var det enorma mediepådrag som följde verkligen relevant? Eller saknade det både sans och balans? Och hur blir bevakningen i framtiden? Är kungahuset i stort sett skyddat från kritisk granskning? Det diskuterar några journalister i veckans Publicerat. Extrasändningar i Sveriges Television och Sveriges Radio. TV 4 med oavbruten direktsändning. Hela 42 sidor i Aftonbladet plus en ledarliknande krönika. Expressen med 32-sidig bilaga plus ledare och först med avslöjandet dagen det begav sig. Dagens Nyheter 14 sidor, varav en ledarsida som ifrågasatte monarkin. Svenska Dagbladet tolv sidor plus två i näringslivsdelen. Göteborgsposten och Sydsvenskan nio sidor var, fast GP med en omdiskuterad bild. Bling bling och idioti?Ungefär så blev resultatet av att ett prinsessbröllop stundar om ett drygt år.-En period av bling bling och idioti. Hur slipper man? Svaret, som ges över oräkneliga aningslöst sagoberättand

Redaktionen på Quick Response har granskat och reagerat på nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet i tio år nu. Frågan är vad resultat blivit?Ett resultat är i varje fall en ny skrift med titeln Nyheter, Makt, Integration. I den har Quick Response samlat nya och gamla artiklar om hur de svenska medierna skildrar ämnen som på olika sätt berör dagens mångkulturella Sverige.Boken ges ut i samarbete med Institutet för mediestudier. Publicerat diskuterar hur mediernas rapportering utvecklats i de här frågorna med Arash Mokhtari - projektledare på Quick Response redaktion sedan tre år. Men vi ber också Gunilla Hultén - lärare och medieforskare på JMK vid Stockholms universitet - att se frågorna i ett lite längre perspektiv.  Granskade fyra bladHon har tidigare studerat hur de fyra dagstidningarna Dagens Nyheter, Arbetarbladet, Vestmanlands Läns tidning och Borås Tidning skildrat personer med utländskt ursprung. De lokala tidningarna kommer från regioner som upplevt både arbetskraf

Lyssnarkontakts hemsida har varit igång ett par veckor nu. Och frågorna är många. Svaren kommer i framtiden mest på webben, hemsidan. Men så här i början ber vi de ansvariga för P1 och P4 att också ge svar i Publicerat. Uppåt 200 e-post, några vanliga brev och telefonsamtal har hittills nått, lyssnarkontakt@sr.se eller Lyssnarkontakt Sveriges Radio 21101 Malmö. Och frågorna spänner över ett stort område.  Lantz upprör fortfarandeVäldigt många mail handlar om Lantz i P1 och Lantz i P4. Lyssnarna retar sig fortfarande på Annika Lantzs stil och ordval. Gränsen för en av hennes varmare anhängare nåddes måndags. I en trailer inför Lantz i P1 sa hon att hon skulle ta upp ”att vi blir rövknullade på ett dåligt sätt av livmedelsindustrin”.  Könsord av slentrian?-Så fult! Så onödigt! Jag blir mer ledsen än upprörd av detta slentrianmässiga användade av könsord. Hur är det med den språkliga förmågan? Det undrar Per Malmström i Uddevalla, som aldrig klagat på ett radioprogram tidigare.Annika Lantz ger svar på tal från

Public service-radion i Lettland är illa ansatt och lyssnarna protesterar. Regeringen har kapat budgeten kraftigt och vägrar efterskänka en nyupptäckt stor skuld. Och det av vissa hårt kritiserade svenska presstödet intresserar andra länder. Det berättar medieekonom som samtidigt hjälpt president Sarkozy med en helt annan stödform - gratis tidningsprenumeration till alla 18-åringar. För övrigt helt i linje med amerikanske medie-gurun Chris Andersons nya budskap Gratis, som vi också tagit del av.  Lettlands Radio har fått sin budget kraftigt beskuren. Resultat: radioprogram har dragits in, andra är i riskzonen. En del medarbetare måste sluta, andra riskerar att bli utan lön. Protest vid parlamentetFör en dryg vecka sen protesterade både medarbetare på Lettlands Radio och lyssnare framför parlamentet i Riga. Alla med förtejpade munnar. (Se hela demonstrationen här via)Och i måndags var radion nästan helt tyst under en timma.  Uppretad statsministerEn vredgad statsminister Ivars Godmanis sa då att han skulle s

Riksdag&Departements chefredaktör Nils Funcke har tröttnat på likvakan över svensk journalistik. -Journalistiken har aldrig någonsin varit bättre än idag om man ska spetsa till det lite, säger Funcke. Men är det verkligen så? Och vad händer i framtiden? Publicerat tog till exempel nyss upp den omfattande nya vågen av nedläggningar av lokalredaktioner. För någon dag sedan varslade Skånska Dagbladet ett 60-tal personer, de flesta journalister på SkD och Norra Skåne. Ingen automatik -Behöver inte nödvändigtvis betyda att journalistiken blir sämre. Det finns ingen automatik i att mindre resurser betyder sämre journalistik, säger Nils Funcke. Han tycker inte ens att ägarkoncentrationen är något större problem. Möter erfarna kollegorSå vi sammanförde honom med Helena Giertta - chefredaktör på Journalisten - och Gunnar Nygren, som är medieforskare på Södertörns högskola. Båda har också tidigare lång erfarenhet av arbete inom dagspressen. På väg utförFör ganska exakt ett år sedan kom Gunnar Nygren ut med boken

-De som ser på BBC, CNN och Aljazeera ska inte tro att de är neutrala. Deras nyhetsrapportering är inte balanserad och opartisk, speciellt inte när det gäller Mellanöstern.Det anser medieforskare Leon Barkho i en doktorsavhandling, där han framför allt studerat språket i de tre mediebolagen. Alltså även språket i Aljazeeras arabiska kanal och CNN:s och BBC:s dito. -Nyhetsjournalisterna som arbetar i nätverken kan inte hävda att de är oberoende, objektiva eller neutrala. -Det är hög tid att vi som tittar skaffar information från flera källor. Att vi blir mer aktiva i vårt informationssamlande, tycker Leon Barkho, som själv är gammal journalist.  Reuters och APFrån början var han språkvetare i Irak. Sedan reporter och nyhetschef på brittiska nyhetsbyrån Reuters i Bagdad. Därefter korrespondent för amerikanska AP i Mellanöstern innan han kom till Sverige 2001. Här har han arbetat som språklärare samtidigt som han doktorerat vid högskolan i Jönköping. Orden som vapen-Kriget i Mellanöstern utkämpas inte bara med

Nu försöker en frilansjournalist dra igång en svensk version av Café Babel - en nättidning som gjort viss succé i andra delar av Europa. Och Eurozine, som samlar och översätter mycket av den europeiska kulturjournalistiken, är redan ordentligt etablerad på nätet.  Efter Publicerat i julas om den svenska EU- och Europa-bevakningen har flera hört av sig med synpunkter. Bland dem Waldemar Ingdahl, frilansjournalist i Stockholm, som nu gör allt vad han kan för att etablera en Café Babel.-Det vore skräp om vi i Sverige inte också skulle kunna vara med på ett hörn, säger Waldemar Ingdahl, som hittills arbetat med Café Babels svenska version på ideell basis. Centralredaktion i ParisCafé Babel har sin huvudredaktion i Paris och har funnits sedan 2001. Den elektroniska tidningen innehåller texter från en mängd europeiska länder.  EurogenerationenDe flesta artiklarna är skrivna av ”euro-generationen”. En del av dem är journalister, en del mer en sorts medborgarjournalister. Fast för att publicera sig på krävs en del

I onsdags sparkade Migrationsverket Lennart Eriksson, tidigare chef i Göteborg, i huvudsak för att han uttrycker Israelvänliga åsikter på sin blogg. Men bryter inte Migrationsverket då mot den grundlagsfästa yttrandefriheten? Och mot en dom i Möndals tingsrätt?Och nu startar Sveriges Radio genom Publicerat Lyssnarkontakt, som främst kommer att ske via webben. Hör Sveriges Radios vd Kerstin Brunnberg om tankarna bakom.   Migrationsverket köper helt enkelt ut Lennart Eriksson mot hans vilja för 32 månadslöner plus det skadestånd som tingsrätten dömt verket till. Lennart Eriksson har sedan åttiotalet varit chef vid asylprövningen på Migrationsverket i Kållered i Göteborg. När verkets nye verksamhetschef för asylprövningen, Eugène Palmér, tillträdde för ett och ett halvt år sedan omplacerades Eriksson till en lägre tjänst. Oförenligt?Palmér ansåg att det inte gick att som Lennart Eriksson gjorde, driva en Israelvänlig blogg parallellt med chefsjobbet vid asylprövningen.Eriksson förde saken vidare till Möndals ti

Fler och fler tidningar drar in sina lokalredaktioner. Framför allt av kostnadsskäl. Men en del i tidningsvärlden säger också att speciella lokalredaktioner bygger på ett föråldrat tänkande. Inga läsare kommer längre in på lokalredaktionerna. Istället pratar det lägret om att framtiden ligger i att satsa på mobila redaktioner.  Publicerat kontaktades före jul av Sven Jensén i Broby några mil norr om Kristianstad, flitig läsare av Norra Skåne. Han vill nu rädda Norra Skånes lokalredaktion i Broby som har två lokalredaktörer. Men hur kommer framtidens lokaljournalistik att fungera?  Diskussion på platsVi sammanförde i tisdags på ort och ställe läsaren Sven Jensén med Norra Skånes redaktionschef och ansvarige utgivare Mimmi Karlsson-Bernfalk och Norra Skånes ena lokalredaktör i Broby - Kristina Larsson - för en diskussion om framtidens lokala journalistik.  Mobila redaktionerÄr mobila redaktioner och reportrar framtiden? Eller bör man behålla så många lokalredaktörer och redaktioner som möjligt?Sven Jensén tror

I 32 år har han rapporterat från Mellanöstern och diverse andra krigshärdar på sitt speciella sätt. Han är en av världens mest kontroversiella korrespondenter. Och han tänker hålla på ett bra tag till. Fast kanske så småningom mer med spelfilm.Hör också en krönika om åldersrasimen i medierna. Den är väldigt utbredd visar flera undersökningar. Framför allt visar den sig genom att personer över 65 inte syns eller hörs i medierna.  Publicerat har - som du redan räknat ut - träffat den brittiske journalisten och författaren Robert Fisk, som skriver för The Independent, avskydd av många, älskad, förhoppningsvis, av fler.I varje fall drar han fulla hus - inte minst i hårt kritiserade USA - när han är ute på sina föreläsningsturnéer. Ny president-ingen skillnad-Obama som president kommer inte att förändra någonting alls i Mellanöstern, även om många araber hoppas på det. USA kommer att fortsätta med samma okritiska stöd till Israel, säger Robert Fisk.I Publicerat pratar vi annars mest om hans syn på dagens journali

EU påverkar oss mer och mer. Men de svenska medierna har färre korrespondenter i Bryssel än våra nordiska grannländer. Vi undrar varför? Publicerat träffar två av Sveriges få EU-korrespondenter i Bryssel. Vi puffar också för Lyssnarkontakt, som dras igång efter årsskiftet.  De ”korrar! i Bryssel vi stämt träff med är Marianne Björklund, som skriver för Dagens Nyheter och Stefan Winiger, som rapporterar för Sveriges Radios räkning. Frågorna är många. Hur är det att arbeta som journalist i Bryssel? Har EU blivit öppnare än tidigare? Inte så rafflande?Hur lätt är det att få in inslag och artiklar om att ministerrådet tagit ett nytt beslut? Eller att EU-kommissionen lagt ett nytt förslag? Många läckor-Det finns mängder av källor att ösa ur. Och många intressegrupper och lobbyister som annars gärna läcker, säger Marianne Björklund.-Vi kanske inte kommer med de mest spännande nyheterna. Men det tas hela tiden beslut här som direkt påverkar Sverige. Och intresset för EU öka igen när Sverige tar över ordförandeskap